Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - INLEDNING.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppkommit. I samband härmed må erinras om hvad nyss
antydts rörande ö-språken och deras säregna dialekter, en
följd af det afskilda läget, vare sig de äro att fatta som
kvardröjande reliktformer från en förgången tid eller i senare
tider framalstrade varieteter. Också i våra dagar se vi denna
företeelse städse upprepas. Svenskan i Finland — äfven
det bildade tal- och skriftspråket — uppvisar flera s. k.
’finländska’ egenheter, hvilka ej återfinnas i vårt modersmåls
ursprungliga hemland. På liknande sätt förhåller det sig med
engelskan i Nord-Amerika, hvarest språket företer flera
afvikelser, speciellt i uttalet, från den äkta engelskan i dess
gamla fosterbygd.
Men äfven inom ett språks egentliga råmärken tenderar
detsamma ständigt att splittra sig i ett större eller färre
antal från hvarandra mer eller mindre skilda dialekter. Vi
ha ofvan nämnt några ord om de mångtaliga forngrekiska
landsmålen, och så, om ock i ringare grad, splittra sig
alla språk. Så tala vi svenskar t. ex. om småländska,
östgötska, västgötska, uppländska, dalska etc. Och ej blott hvarje
landskap, utan hvarje härad, hvarje socken, hvarje by har
sin egen dialekt. Så kunna vi inom dalskan t. ex. skilja
mellan Orsa-mål, Rättviks-mål, Mora-mål, Sollerö-mål,
Älfdals-mål, Venjans-mål etc. Ja för att drifva saken till sin
spets, har strängt taget hvarje individ sitt särskilda språk.
Den enskilda personens individualitet trycker nämligen alltid
i någon grad sin prägel på hans sätt att tala och uttrycka
sig, och märka vi ock intet annat säreget, så höra vi
det dock på organen, hvadan man ock med full rätt säger,
att man känner igen en person på rösten.
Denna tendens till dialektsplittring är i ständig tillväxt,
och likasom divergerande linier skilja sig de olika folkmålen
under tidernas lopp allt mer från hvarandra.
Under första årtusendet e. Kr. talades i den
skandinaviska Norden det s. k. urnordiska språket. Att döma af
de fåtaliga minnesmärken, vi ega kvar af detsamma, torde
då, i allt väsentligt åtminstone, ett och samma språk ha talats
öfver hela Norden. Inskrifter från Slesvig, Gotland,
Uppland och Trondhjemstrakten förete ingen märkbar språklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
