- Project Runeberg -  Språkets lif, inledning till den jämförande språkvetenskapen /
37

(1899) [MARC] Author: Karl Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - INLEDNING.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

växande språkliga ogräs — ett ogräs äfven i den
bemärkelsen, att det endast trifves på så att säga odlade ställen,
ty ute i vildmarken mötas vi af de friska landsmålens
doftande, blomrika flora — har emellertid sitt största intresse
däruti, att man måhända ingenstädes så tydligt kan
iakttaga ordens uppväxt, utveckling och utdöende som här.
Fullkomligt löst från alla band, dem traditionen, eftertanken
och anständigheten eljest pålägga språket, kan detsamma
här lefva i den fullständigaste frihet. Därför se vi ock
just i slangen, huru de nya tendenserna, böjningarna och
bildningarna söka armbåga sig fram och huru de gamla
trängas undan, varsna där kanske allra bäst, att språkets
själfva lifsprocess är en oupphörlig kamp för tillvaron, där
tusentals ansatser redan dö i sin linda och där de
kvarlefvande vanligen lefva blott för dagen, icke vetande, om ej
redan i morgon deras tid är ute och deras plats inkräktad
af andra. Och därför är det törhända också hos den sluskige,
halfrusige sjåaren — ty »in vino veritas», — som vi se
språket framträda i sin mest naturliga nakenhet.

*



Men »variatio delectat», och språkforskaren vänder sig
gärna bort från de skumma gränderna med deras ruskiga
krogar för att i stället lyssna till det älskliga jollret i
barnkammaren. Ty rätt förstådt är äfven barnspråket i många
punkter särdeles lärorikt. Den lille parfvelns ordförråd är
helt naturligt ganska obetydligt, och oupphörligt gör
behofvet af nya uttryck sig gällande. I de flesta fall
tillgodoser han detsamma genom att söka, så godt han kan,
säga efter, och det är på detta sätt han efter hand lär sig
att tala. Men stundom tycker han, att detta går allt för
långsamt, hans mun är ej sällan liksom för full af ord, som
trängas med hvarandra för att komma fram, och han bildar
på egen hand nya uttryck. Så anför Kock[1], huru dylika


[1]
Axel Kock. Om språkets förändringar, populärt vetenskapliga
föreläsningar vid Göteborgs Högskola III. Göteborg 1896.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:13:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/spraklif/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free