Språkets lif, inledning till den jämförande språkvetenskapen / 53 (1899) Author: Karl Ljungstedt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljudöfvergångar och associationsförändringar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

underkastadt flere dylika ljudförändringar, kan det således
hända, att dess ljudmassa omsider varder ända till
oigenkänlighet förvandlad.

Vi anföra några exempel:

lit.	esmi	>	skr.	ásmi (=jag är),
got.	mena	>	fsv.	māne	>	nsv. måne,
lat.	octo	>	got.	ahtau	>	fsv. ātta > nsv. åtta,
lat.	aqua	>	»	ahwa	>	urn. *ahu[1] > fsv. ā > nsv. å.

Vi skynda att i förbigående anmärka, att dessa exempels
beviskraft skulle vara ringa eller ingen, om de ej kunde
stödjas af så många andra af samma slag, att dessa
förändringar ej kunna tänkas bero på en tom tillfällighet utan
måste vara strängt lagbundna.

Innan vi gå vidare, må några ord nämnas om orsaken
till, att språkljuden sålunda kunna omvandlas. Då syftet
med detta arbete tydligen ej kräfver, att vi närmare inlåta
oss på denna omstridda fråga, vill förf. inskränka sig till
att endast i korthet framställa den åsikt, han själf är mest
böjd att omfatta, utan att därmed vilja påstå, det denna vore
den enda riktiga, och detta så mycket mindre, som det
synes honom troligt, att orsakerna till ljudöfvergångarna
kunna vara af mångahanda slag.

I allmänhet får man väl antaga, att yttersta grunden
till en ljudöfvergång är att söka i en fysisk förändring i
själfva talorganet, hvarigenom ett ljud faller sig bekvämare
och lättare att frambringa än ett annat. Denna förändring
kan visserligen vara så minimal, att den ej ens genom den
noggrannaste anatomiska eller fysiologiska undersökning kan
varsnas, men ej desto mindre tillräckligt stor för att
åstadkomma en dylik uttalslättnad. För att närmare
åskådliggöra detta må följande fingerade exempel anföras. I regeln
är öfverkäken mera framskjutande än underkäken, hvadan
afståndet mellan underläppen och öfvertänderna är kortare
än afståndet mellan undertänderna och öfverläppen. Af detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>