Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljudöfvergångar och associationsförändringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man hade också länge observerat, att ie. s i germ. språk
än reflekterades af s, än af z, utan att man heller kunde
lagbinda denna företeelse. Vid närmare undersökning fann
man snart, att denna växling likaledes reglerades af
Vernerska lagen. Och denna kunde sålunda i korthet så
formuleras: på urg. botten öfvergå tonlösa frikativor (f, þ, χ, s)
till motsvarande tonande (β, ð, γ, z) efter obetonad vokal.
Det urg. z har emellertid i alla germ. språk utom
gotiskan öfvergått till r. Denna ljudförändring — att s under
vissa betingelser öfvergår till r, väl alltid genom
mellanstadiet z — kallar man rotacism. Vi mötas af densamma
i åtskilliga språk. Så öfvergår s i latinet i intervokalisk
ställning till r, men icke eljest, t. ex. tempus — gen.
temporis, genus — gen. generis, flos — gen. floris, minus —
minoris — minister, maius — maioris — maiestas, venus
— veneris — venustus, gero — gesi — gestum — gerere,
est — erat — erit — esse o. s. v.
Som exempel på den germanska rotacismen och huru
denna regleras af Vernerska lagen, vilja vi anföra temat på
verbet frysa:
urg. *fréosan- — fráus — frozán-.
Ljudlagsenligt bevarad är denna växling ännu i:
isl. friósa — fraus — frørenn,
under det att den är något grumlad i:
holl. vriesen — vroor — gevroren,
ty där har r inträngt i pret. sing., hvars ljudlagsenliga form
vore *vroos.
Fullständigt segrat har åter r-formationen i:
ty. frieren — fror — gefroren,
och s-formationen i:
sv. frysa — frös — frusen.
Bland andra exempel på denna rotacism i germ. språk
må anföras eng. I was — we were, sv. jag är — du äst (i »Fader
vår, som äst i himlom» etc.), sv. armare — armast (= got.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
