Språkets lif, inledning till den jämförande språkvetenskapen / 73 (1899) Author: Karl Ljungstedt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljudöfvergångar och associationsförändringar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

anledning häraf vilja vi anmärka, att om motsvarande ord i
skilda, fast besläktade, språk skulle vara mer lika hvarandra
än ljudlagarna tillåta, detta enklast förklaras därigenom, att
ordet lånats från det ena språket till det andra. Sä äro t. ex.
att fatta följande mot den germ. ljudskridningen stridande
fall: lat. coquere > sv. koka, lat. corvus > sv. korp, lat.
caseus > ty. Käse, lat. palus > sv. pöl, lat. pyrus > sv.
päron, lat. porta > sv. port etc.

Redan i förhistorisk tid har ock på nord. botten
inträd t den s. k. brytningen af ett kort betonadt e > ea > ia
(> nsv. jä), resp. eo > io (> nsv. jo l. jö), värkad af ett
följande vare sig bortfallet eller kvarstående a, resp. o eller
u, en ljudförändring som däremot uteblifver i tyskan, hvadan
e i detta språk kvarstår ’obrutet’. Så t. ex.

urn.	*helpan	>	isl.	hialpa	>	nsv.	hjälpa	)(	ty.	helfen,
»	*βernuR[1]	>	»	biorn[2]	>	»	björn	)(	»	Bär(en),
»	*eβtnaR	>	»	iafn	>	»	jämn	)(	»	eben,
»	*erþo	>	»	iorð	>	»	jord	)(	»	Erde.

Härigenom kan j förekomma i begynnelseljudet äfven
i nord. språk, men då urgerm. begynnande j, enligt hvad
nyss visats, bortfaller på nord. botten, och denna brytning,
som sagdt, ej finnes i tyskan, komma vi till det resultat, att om
ett ord i tyskan börjar med j, saknas detta ljud i
motsvarande nord. ord och tvärtom. Så fordras det mången gång
en viss ljudlig olikhet, för att de korresponderande orden i
befryndade språk skola vara värkligen urbesläktade.

Redan i urgerm. tid har slutligen kort betonadt e på
grund af följande i öfvergått till i, en företeelse man brukar
kalla det urgerm. i-omljudet. Så t. ex. lat. medius > got.
midjis, isl. miðr, sv. neutr. midt och midvinter etc., lat.
3 pers. pres. vertit > ty. er wird o. s. v.

Sammanhålla vi denna brytning och detta i-omljud samt
tillägga, att på nord. botten kort obetonadt u ofta bortfaller,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>