Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betydelseväxlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekant, kan betyda både ’gråta och ’skratta’, båda utgående
från den ursprungliga bemärkelsen ’förvrida anletsdragen’.
Likaså kunna uttrycken ’det gör han visst’, ’det gör han
säkert’ ofta betyda, att det i själfva värket är ganska ovisst
och osäkert, om han gör det. Och på samma sätt betecknar
frasen ’lägga, något till handlingarna’, att det ej föranleder
till någon åtgärd alls och således minst af allt till någon
handling. —
Äfven genom förkortningar och ellipser kunna
ordens betydelser förändras.
Kornet är antingen grönt eller gult, åtminstone är det
aldrig blått. Men det oaktadt finnes uttrycket kornblå. Detta
beror därpå, att ordet är en förkortning af det äldre
kornblomsblå, en sammansättning med kornblomma = den blomma,
som företrädesvis växer i säden, d. v. s. blåklint. Denna
hopdragning har tvifvelsutan underlättats genom motviljan
för upprepningen af ljudförbindelsen bl, likasom
*tragikokomisk har blifvit tragikomisk.
Det franska rien såsom utgående från lat. rem, ’sak’,
borde visserligen alltid betyda ’något’, men har ej dess
mindre ofta den motsatta bemärkelsen ’intet’, emedan
negationen ne från början underförståtts. Och på samma sätt
förhåller det sig med fr. personne < lat. personam och fr.
aucun < lat. aliquem unum.
Till slut må nämnas, att äfven en rent yttre
tillfällighet kan vara orsaken till en betydelseöfvergång.
Den romerske skalden Vergilius var under Medeltiden
en mycket populär författare och gjordes därför af
folkfantasien till hjälten i en massa äfventyr. En gång spelade han
likväl en mera slät roll. Han var nämligen häftigt förälskad
i en ung tärna, men denna besvarade ej hans böjelse. För
att bli af med den efterhängsne friaren hittade hon då på
följande list. Hon lät honom komma upp i sin jungfrubur,
men inbillade honom genast, att de voro förrådda, och
öfvertalade honom att låta nedhissa sig i en korg. Korgens
botten hade hon emellertid förut lösskurit, så att Virgilius
helt snöpligt föll genom korgen. Häraf skola sedan
talesätten ’gifva någon korgen’ och ’få korgen’ hafva uppkommit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
