Språkets lif, inledning till den jämförande språkvetenskapen / 148 (1899) Author: Karl Ljungstedt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lånord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

yttre form söker man därför associera det med andra för
ens uppfattning fullt tydliga ord. Och man är i detta sitt
letande så anspråkslös, att äfven om man blott funnit i en
tom ljudlikhet med ett annat ord en anknytningspunkt, är
man vanligen fullt belåten.

Eftersom den stora hopen, denna »profanum vulgus», som
djupare sedt just utgör nationens kärna, i regeln icke har
någon kunskap i främmande språk, är det i första rummet
lånord, som blifva underkastade en sådan ombildning. Så t. ex.

bibliotek	>	bibelaptek,
champignon	>	svampignon,
ekipage	>	åkepage,
telefon	>	talefon,
bassin	>	badsäng,
universitet	>	undervisitet,
charcuterie	>	skärkötteri,
galosch	>	gatlosch,
växeltransaktion	>	växeltrasslation o. s. v.

Vi se af dessa exempel, att man i allmänhet är nöjd,
om man till och med blott får en enda stafvelse begriplig,
och att dessa folketymologier stundom kunna vara lika
fyndiga (t. ex. undervisitet) som idiotiska och skrattretande
(t. ex. bibelaptek).

Men det finnes ett ordspråk, som är värdt att lägga på
minnet. Det lyder: »Den skrattar bäst, som skrattar sist.»
Då vi ej kunna afhålla oss från att le åt dessa
folketymologier, veta vi litet om, att vi själfva dagligen föra på
tungan andra sådana minst lika löjliga.

Af det fsv. alnbughe ’den böjda alnen’ har på 1500-talet
blifvit almboghe, hvaraf nu armbåge; det tyska radbrechen
’hjulbräcka’ ha vi ’rådbråkat’ till — rådbråka; det tyska
Lehnstul ’en stol, hvari man kan luta — lehnen — ryggen
bakåt’, är af oss ombildadt till ländstol; det fsv. o-formaghe
’den som icke förmår vara sin egen målsman’ ha vi —
synnerligen genialiskt — omskapat till öfvermage och det
tyska ordstäfvet »Unkraut vergeht nicht so leicht», d. v. s.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>