153 (Språkets lif, inledning till den jämförande språkvetenskapen)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutord.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

allestädes, bildade af det öfriga ordförrådet. Men af
vördnad för härskaren få ej de ord eller ljudförbindelser, som
ingå i hans namn, i umgängesspråket längre användas. Så
anför Kock (a. a. s. 109), att om en konung skulle heta Tu
(= ’stå’), så får ej vidare tu brukas ens i sin allmänna
bemärkelse ’stå’, utan ersattes af tia, ja till och med fetu
(= ’stjärna’) måste då ombildas till fetia o. s. v.

Men änskönt dessa omgestaltningar onekligen företagits
fullkomligt afsiktligt, har dock det gifna språkmaterialet ej
varit utan allt inflytande på dem. Till och med ordet gas
är ej fullt själfständigt danadt, ty dess ljudmassa, om ock
ej något annat, är dock hämtad ur det redan färdigbildade
ljudförrådet.

Språket är, sade vi, en af människan själf med stigande
kultur småningom förvärfvad färdighet. Oändligt mycket,
ja nästan allt i språket är därför människans eget värk, och
det oaktadt har hon likväl ej varit mäktig att på egen hand
kunna skapa ett enda från alla synpunkter absolut nytt ord.
Språket är en produkt af människans intellektuella arbete,
i samma mening som vår tids sinnrika maskiner — båda
endast värktyg för hennes tanke och vilja och båda af henne
utvecklade ur en ringa början till sin nuvarande relativa
fulländning, det förra ur det otympliga djuriska lätet, det
senare ur stenåldersfolkens lika otympliga, afsprängda
flintskärfvor. Häri ligger hennes storhet, men ock hennes litenhet.
Hon kan till en viss grad behärska sin värld, men hon kan
ej ändra dess lagar, blott tvinga dem att tjäna sig. Och
till följd häraf mäktar hon lika litet i språkets som i
naturens rike skapa något värkligt nytt.

Det är därför den modärna språkforskningen i det stora
hela villigt erkänner, att Ordets gudinna var i sin fulla rätt,
när hon en gång i tidens morgon om oss människor sade:

»De se det ej, dock mina bud de lyda.»

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 21:13:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/spraklif/0157.html

		Språkets lif, inledning till den jämförande språkvetenskapen / 153 (1899) Author: Karl Ljungstedt Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|