Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SARA. (För sig sielf.)
Du hade fuller haft tid at kalla mig Fröken likwäl,
sedan du hör at jag är Adel.
JUNK. TORBIÖRN.
Hör hwad jag säger Er nu, ni är fuller intet så rik, som
Er Fru, det kan wara lika mycket, jag är rik nog för både mig
och Er, men I är åtminstone så wacker, skam å säijandes,
säi nu rent ut will ni ha Juncker Torbiörn Ränterik til Man
och Herre, eller intet, sådant tilbud tör intet ofta giöras Er
mins det.
SARA.
Jag har fuller aldrig ämnat at gifta mig.
LARS LUSTIG.
Monsir Champagn kan witna det, min san.
SARA.
Men likwäl will jag intet utslå en så wacker Herres tilbud.
JUNK. TORBIÖRN.
Så tag mig i hand Jungfru Sara Lotand och ifrån den
dagen är du en af mig utkorad Fru til Stollebo och til all min
egendom. (Stiger fram och kysser henne.) Jag war intet för hastig nu
hoppas jag.
SARA. (Niger.)
Åh nei kiära Juncker. (För sig sielf.) Fy huru han lucktar
af Tobak, men man får intet si en gifwen häst i munnen,
har jag hört. (Alla) Wi önska Er lycka Juncker Torbiôrn,
mycken lycka Jungfru Sara Lotand.
TRULS.
Kiära Juncker, nog har ni fått hustru nu, kan tro, men
ni måste och täncka på Er Truls stackare, som nu har i Fyrtie
år måst ligga allena, och är ändå så förfaselig mörckrädder.
JUNK. TORBIÖRN.
Jag glömmer dig intet Truls, jag har länge ämnat
dig Ingri där hemma, til hustru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
