Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Lundell, J. A. Hvad vi värkligen säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad vi värkligen säga.
Fonetiska iakttagelser öfver svenskt hvardagsspråk.
Non dubito, fore plerosque etc.
Corn. Xepos.
Det följande återger hufvudsakligen innehållet i ett
föredrag, som jag redan 1893 höll i Språk vetenskapliga
sällskapet i Uppsala. Jag har under årens lopp blott ökat på
exemplen. Kapitlen om Ä-ljudet och den rytmiska
akcent-flyttningen äro i sin helhet senare tillkomna.
Iakttagelserna äro gjorda på mitt eget och
umgängesvänners språk, till en del äfven vid offentliga diskussioner
och vid examina (där jag setat som vittne). Föremål för
iakttagelserna har varit det naturliga, otvungna
samtalsspråket, med bortseende från allt sådant, som kunde betraktas
som tillfälligt slarf. Det finns personer som antingen i följd
af ett lifligt temperament eller af lättja blott halfvägs
utföra eller t. o. m. blott antyda en del artikulationer — vid
sådant tal har jag icke fäst mig; lika litet som jag velat
återgifva det mer eller mindre pretiösa uttryckssättet hos
andra. Jag har velat anteckna blott hvad som efter min
uppfattning måste anses tillhöra det normala uttryckssättet,
det som icke frapperar andra åhörare än sådana, som
speciellt intressera sig för fonetiska frågor.
Mycket torde nu förefalla läsaren mindre nytt och ovant,
än det förekom mina åhörare för åtta år sedan. Dock
tviflar jag icke på att man äfven nu skall finna anledning att
opponera — kanske för att i nästa ögonblick in praxi
verifiera mina iakttagelser. Naturligtvis tviflar jag icke häller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
