Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Sinnesanalogier hos Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
RUBEN G-.80N BERG.
Henriks samtal, så får man lof att taga med äfven Richard
Furumo, ty han uttrycker sig med samma bilder som
Julianus och Frans. Den minnesvärda afton, då han förtäljer
romaunten Hermitaget, svarar han nämligen på frågan hvad
han ämnar ge sina lyssnare till lifs: "jag tänker förtälja
gröna händelser, azurblå händelser, kanske ock saffransgula."
Och i Hermitaget (s. 233) tala lady Sofia och Sir Patrik den
mest genomförda färgsymbolik. Men Richard var icke
närvarande vid samtalet mellan Julianus och Frans och kunde
sålunda ej ha reda på hvad de sade hvarandra, hvarför hans
ord stå för hans egen räkning både i det ena och det andra
fallet.
I Richard Furumos frånvaro får Julianus ännu en gång
tillfälle att komma fram med sina egendomliga
färgförnimmelser. Det är, då han utvecklar sina tankar om Ninon
de VEnclos, som Richard just läst opp. Om detta stycke
säger han:
"Det är icke spanskt eller afrikanskt, icke sicilianskt,
icke grekiskt, ej heller engelskt. Men fransyskt.
Icke rödt — icke svart — icke heller hvitt. Men — förlåt
mitt språk — det är någonting ljusgult. Icke såsom guld likväl.
Men har du sett det smidiga råsilket? har du sett orgensin?
— När dessa scener och människor från femtonde seklet
utbredde sig för mig fann jag dem hafva tycket af orgensin."
Här ger •Julianus en ny uppgift åt färgerna: att
beteckna ett tidehvarf, lynnet af en hel riktning hos ett folk.
Utan att träda sannolikheten för nära kan man antaga
att Frans, Julianus och Richard Furumo tala Almqvists eget
språk, då de orda om sina färgförnimmelser. Det är ju för
öfrigt inte det enda fallet, då de äro talrör för sin skapare.
Ytterligare stöd för detta antagande är den mängd citat
från olika arbeten af Almqvist, som skall meddelas i det
följande och som talar samma tungomål. Synnerlig
uppmärksamhet förjäna de ord, som Almqvist låter Julianus säga till
Frans. Om de, som jag tror och här ofvan sökt påvisa, äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
