Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Sinnesanalogier hos Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 RUBEN G-.80N BERG.
i ett barndomsintryck. Flournoy förtäljer, att när ordet
l’àme nämnes, ser han en trekant eller kägla med
framåt-böjd spets som flyger uppåt. Det var akcent tecknet öfver
a, som ingaf honom denna fantasi.
Utan att äga vare sig fysiologisk eller filosofisk
bildning äfventyrar jag här ett inkast gent emot den
uppfattning, som jag ofvan sökt återge hufvuddragen af. Det får
gälla som hugskott hvad det kan. Allt det stöd som jag
har för min uppfattning är just hvad jag funnit hos Almqvist.
Merendels var Almqvist känslig för färger, ägde ett
rikt utveckladt färgsinne, en egenskap, hvars sammanhang
med fotistisk förmåga synes mig gifven på förhand. Detta
färgsinne tyckes mig vara ett af hans tydligast
framträdande drag. Han var därjämte (enligt Julianus yttrande,
som jag hänför till hans egen person) utrustad med audition
colorée. Och märk, att han uttryckligen värjer sig mot den
slutsatsen att hans. fotismer skulle framkallats af
associationer! Han finner en händelse grön, inte därför att den
tilldragit sig på ängar eller vid gröna parterrer, utan därför
att en sådan dager skimrar genom själfva händelsens lynne.
Han betecknar denna känsla som mystisk, men framhärdar
i att den är verklig, att den ej är någon inbillning. Nu
synes man mig visserligen i en hel del särskilda fall kunna
förutsätta associationer, men hur skall man med dem kunna
förklara, att för Almqvist hvarje händelse i det mänskliga
lifvet hade sin egen färg? Hvarken habituella eller
privilegierade associationer kunna enligt min tro räcka till för en
så oerhördt stor mängd fall. Och i själfva verket är det ju
hos Almqvist äfven fråga om tillfällen, då inget hörselintryck
ägt rum. Diktade och drömda tilldragelser ha äfven de en
gifven färg, ge honom ett enhetligt färgintryck. Kunde det
inte vara möjligt att denna förmåga, detta nödtvång hos
honom att vid allt röna. en samtidig färgförnimmelse
sammanhängde med hans allmänna färgsinne och endast i enstaka
fall, i fråga om valet af vissa färger här och där härrörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
