Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Sinnesanalogier hos Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SINNESANALOGIER HOS ALMQVIST.
B61
väg, som står i full öfverensstämmelse med hans allmänna
mystiska åskådning. När Dorante i "Den sansade kritiken"
— denna ypperliga kritik öfver kritiker som blifvit så
i
förbisedd — får den försåtliga frågan af sin • motsägare
Lysidas, om inte musik och måleri är detsamma, så svarar
han med samma mystiska uppfattning, hvari nyromantikens
åskådning ännu en gång går igen: "i själens inre verld, på
någon punkt, der sinnena ännu icke hafva delat sig — i
något tillstånd, med ett ord, då vi icke hafva fem sinnen,
titan blott ett, och det helt — der är det ganska visst, att
-vi mången gång förnimma Utsigter ljudande som Toner; och
vi höra tvertom en hemlighetsfull, intagande Musik, hvilken
målar upp sig framför oss likt Taflor."
Och är detta hans uppfattning af människonaturen, så
öfverensstämmer därmed på det nogaste hans konstlära. "Så
jag målar, ty så roar mig att måla" är endast skenbart det
nyckfullas stridslösen hos Almqvist. Ty enligt hans
mystiska åskådning var skalden ett blindt och viljelöst verktyg
för ingifvelsen och det var hans glädje att vara det, om han
fattade sin kallelse rätt. Almqvists verk skulle — i
egenskap af sann diktning — inte uppfattas af förnuftet enbart;
det är likaväl ton, färg, doft som tanke. Framför allt
fasthåller han vid att dikten är enheten af målning och musik
(Den sans. kritiken: Lysidas. Hvad kallas denna stora konst
då? detta, som hvarken är Musik eller Måleri, särskildt, men
begge två ihop? Dorante. Denna konst kallas poesi.).
Genom det inre sammanhanget mellan alla dessa
yttranden vid olika tider och i skilda arbeten framgår tydligt,
hur starkt Almqvist var öfvertygad om sanningen af denna
mystik i lif och konst. Det förefaller mig därför
sannolikast, att Almqvist handlade lika mycket af inre drift som
af medveten konstnärlig teknik, "när han i sina arbeten
nyttjade dessa djärfva sinnesanalogier, som varit åtskilliga till
både löje och skräck och af en hans lefnadstecknare,
Lysander, fått uppbära åtskilligt hån vid sidan af fullkomligt ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
