Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Sinnesanalogier hos Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SINNESANALOGIER HOS ALMQVIST.
B63
halsduk o. d. gjorde hans klädsel mer brokig och
färgblandningen däri mera skrikande (något som hun synes ha tyckt
om)." Smak är väl inte det som kännetecknar detta
klädselsätt, men kanske har det krafts af oro och stormande känslor.
Almqvists färgsinne framträder klart i hela hans
författarskap. Jag känner ingen äldre eller med honom
samtidig svensk författare, som jag finner ens kan jämföras med
honom i att fint särskilja färgskiftningar, noga uppmärksamma
färgvärden och väl återge sinnesintrycken. I målningen af
himmel och moln, af dagrar och dunkel, af färgstämningar
med ett ord kommer han en stundom att tänka fram till
sådana synsinnets och språkuttryckets konstnärer som J. P.
Jacobsen och Per Hallström. Med ett af de verkningsfulla
afbrott i berättelsens gång, som han gärna nyttjar, säger han
sålunda i "Ormus och Ariman": "Aftonsolen glimmar på
fönstren i salongen: strålarne bryta sig mildt och skönt: de
skimra på väggarne framför oss i en förvånande, nästan
intagande blandning af purpur och grått. Tyst och leende är
naturen". Äfven uddrimmet nyttjar han vid sitt
åskådliggörande af naturktycken — enheten af målning och musik —
som i "Vargens dotter":
"Vagga nu vänaste vindar björkens
latande, lena. lummiga hufvud,
växande där vid griftens kulle.
Stolt som en segerherre vid sidan
granen resliga grenar gungar.
Rundtom roten renaste ånga
dofta konvaljer — — —"
Och hvem minnes icke höstskildringen i inledningen
till "Songes": "älskar ditt öga löfskog, så betänk om din
blick nånsin mött en så oändlig rikedom af färger, från
mörkgrönt till ljusgrönt, blandadt med gult af alla slag,
stundom bortdöende ända i grått, stundom flammande i
höjden af brandgulhet, nära rödt och purpur." Det är
naturstämningen på prosa, som med Almqvist gör sitt inträde i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
