Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Sinnesanalogier hos Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SINNESANALOGIER HOS ALMQVIST.
B65
som tillkommer allt mänskligt och allt på jorden lefvande.
Annan än jordisk färg och färglöshet är den himmelska.
"Fridén är dén skära dröm, som lifvar allt: man skrifver ej
därom. Men de färger som icke kunna ses och icke kunna
målas, de äro himmelens grund. Ej ultramarin, ej azur.
Men mer". (Tre Fruar i Småland III: 231). Här finner
Almqvist ett. färgsymbolistiskt element, som undandrar sig
hans skildring och endast kan antydas. Det är alldeles i
enlighet med denna uppfattning, som han vidare anser, att
ett stigande från människolifvets andligt-sinnliga tillvaro till
en blott andlig rymd medför färgens bortdöende — d« v, s.
den färg, som vi äro vana vid och mäkta uppfatta. I
"Sig-nora Lunau säges om hufvudpersoner då hennes dyrd
är högst och hon nästan tros vara ett helgön; "ifrån all
jordisk färg är fritt dess sinne". På samma sätt mister den,
hvars lifskänsla är slocknad, sin forna färg; den lefvande
och likväl döde har endast svart att bära, svart som inte är
lifvets tecken, "Jag söker lifvets färg, som svartnat har",
ropar Isidorus af Tadmor, då han enligt sin egen bekännelse
är "förlorad, krossad, slut", I viss mån gäller detsamma
om intresset för det eller det. Försvagas en färg, afbildar
det ett sjunkande i kraft och stämning1. "Målaren" finner
efter några veckors arbete som dräng att det passar honom
inte, roar honom inte och detta uttryckes med orden: "det
pittoreska i dränglifvet förlorade sin färg". Men äfven en
känsla af hämmande innebörd är färgad, starkare eller
svagare, allt efter graden af styrka. "Färgerna af fruktan och
hopp beskugga hvarandra ömsevis i deras ögons uttryck"
1 Hos Thorild i "Allmän Physiognomik eller bildningslära"
— hvars femte inledningssats stadgar att: Allt i Naturen betecknar
— heter det i kapitlet om färg: "en färg är: Klar, hög, djup —
eller tvertom i fallande: Dunkel, låg, matt. Det förra: grader af
styrka och sanning, det andra: af svaghet och falskhet". Någon
inverkan af denna Thorildska skrift hos Almqvist kan jag utom
denna delvisa lilla öfverensstämmelse inte finna. Snarare
företräder Almqvist en fullkomligt motsatt uppfattning.
Språk och 8tü, I. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
