Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Sinnesanalogier hos Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
RUBEN G-.80N BERG.
ut Hvarann, att de äfven kommit att ibland vara liktydiga,
är hvitt för Almqvist oskuldens och fridens färg. Det
fräjdade mottot på "Drottningens juvelsmycke": "Tintomara!
två ting äro hvita. Oskuld — Arsenik", är hämtadt ur en
scen mellan Tintomara och hennes moder och föregås af en
längre replik af den senare, som är nödvändig för
uppfattningen af hvad Almqvist själf åsyftat med den kvicka och
uppseendeväckande motsättningen. Detta inses äfven af Lysander,
som återger en del af scenen, men icke dess mindre
fullkomligt vantolkar den (noten på s. 108 i lefnadsteckningen).
För att kunna göra denna vantolkning nödgas L. förklara
att modern uttrycker sig "förvirradt", något som emellertid
är alldeles falskt, ty under hela dödsscenen äro en synnerlig
själsstyrka och uttryckens klarhet märkbara hos henne.
Gången af slutscenen är denna. Som sitt sista ord säger modem
åt Tintomara: "det jag säger skall du minnas. Endast hvitt
dager i himmel och jord. Endast det hvita räddar och
hjälper; det hvita gör åt hvar och en det, som är rätt, att det
sker; det som är rätt och rättvist, att det sker för hvar
och en efter sitt slag". Tintomara frågar: det hvitä? och
får då det som bokens motto kända svaret, hvartill modern
fogar orden: "Du, mitt barn, haf oskuld! . . . Jag har arsenik".
Här kan det naturligtvis inte bli tal om "det alldeles
neutrala hvita (det jordiska)", som L. påstår. Ty att detta
skulle vara det enda som doge "i himmel och jord" — det
kan naturligtvis inte vara menadt här. För öfrigt har
hvitt aldrig denna af L. påstådda innebörd hos Almqvist,
hvarjämte denna L:s tydning lider af inre motsägelser och
dunkelhet, som jag här emellertid ej har utrymme att drag
för drag påvisa. L. har på sätt och vis öfverskattat
djupsinnet i detta ställe. Det låter sig nämligen icke förnekas,
att dess sista del är en vits, ehuru med en hemsk
skuggning genom den själfmordstanke, som den kastar fram. Det
hvita betecknar äfven här det rena, oskyldiga och det
"räddar och hjälper". I denna sin egenskap af att vara rent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
