Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Sinnesanalogier hos Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
RUBEN G-.80N BERG.
Uttrycken: "två ögon på Arthur sågo, strålande blått"
och "hon kastade på Johan mörkblå ögonkast" (Grimstahamn
18) tarfva ingen utläggning, de äro af alldeles samma slag
som den ofvan omtalta "sidensvarta blicken", d. v. s.
hänföra sig till ifrågavarande ögon och deras färg. Till
yttermera visso säges det om Katrina — hon som såg på Johan•—
att hennes ögon voro "mörkblå med litet grönt uti, liksom
en spegelklar is". — Det är visst inte förut påpékadt att
Almqvist i namnet på det ’animal coeleste’, som är
hufvud-personen i "Drottningens juvelsmycke" gifvit hennes kynne
90m naturbarn: Azouras Lazuli, d. v. s, himlens och hafvets
blåa färger.
Det röda är blodets och — i allmänhet taget —
rosornas färg. Skiftningen purpur har som kändt särskildt
haft rykte om sig för att vara en ädel och fager färg och
på grund häraf med förkärlek nyttjats om det, som stått i
samband med en stark känsla, isynnerhet kärleken. Mera
ovanlig är då Almqvists bild i "Ferrando Bruno", där denne
säger: "jag sof i purpurglädje" och med de orden målar
en lycklig barndom och man fäster sig vid bildens styrka.
"En saga med purpurfärgade vingar" kan inte närmare
bestämmas, emedan den aldrig kom att inflyta i Jaktslottets
häfder. Frans Löwenstjerna kallar emellertid Aganippe för
"den- purpurröda källan", hvartill knytes anmärkningen, "att
grekerna visserligen icke förtalt att den var röd, men att
Frans ofta gaf en passande kolorit åt hvad han berättade."
Hvarför tänker sig nu Almqvist diktens källa röd? Inte
därför att han som Nietzsche menat: Schreibe mit Blut: und
du \virst erfåhrén, dass Blut Geist ist. Förklaringen ges på
ett annat ställe i "Jaktslottet" (i andra upplagan I: 159).
Där får allting lif och personlighet — alldeles i
nyromantikens anda. och man minnes ofrivilligt Felicias ord
(Lycksalighetens ö I: 214) om genierna:
wDe äro Elementernas regenter,
och själarne af de naturgestalter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
