Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Östergren, Olof. Är sammanfallet af och och att att hänföra till fornsvensk tid?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMMANFALLET AF OCH OCH ATT.
85"
På sid. 148 i sitt anförda arbete säger Ottelin, att ett
stöd .för antagande af ljudlagen u£ bortfaller i slutljud efter
svagtonig vokal redan i fornsvenskan" skulle vara skrifningen
æverpelet i Bu 167 samt mærkelit ST 368. Man fàr väl då
anta, att han menar, att bortfallet skulle ägt rum i former
som æverpeligh, och att sedan neutralformen analogiskt
omstöpts efter dessa. Men hvarför skulle man icke kunna anta,
att gh ljudlagsenligt gått förloradt framför t i svagtonig
stafvelse? Hurudant förloppet därvid skulle varit, är väl
emellertid omöjligt att konstatera, vare sig man skulle tänka
sig, att k eller g bortfallit, eller kt assimilerats till tt (jfr
assimilationen epter > etter), eller en ur g utvecklad klanglös
spirant ch inassimilerats med t, hvarvid man kunde jämföra
den umordiska utvecklingen åohtriR > dotter.
Till de af Ottelin anförda exemplen kunna läggas
följande: lödhut SD 6,65 (1348); kunnoth ib. ib.; lustot Ber 278
(slut, 1400-t. 1. börj. 1500-t.); genstridhot MU 252 (omkr.
1500); merklith FM 235 (1505); nytthit FM 388 (1508);
blodhot Lg 3,98 (1530—40).
Man Jkunde invända, att adjektiven på -ogher kunnat
röna inflytande från adj. på -otter. Härvid är dock att
märka, att dessa senare i fornsvenskan äro betydligt mycket
sällsyntare än de förra och synas vara inskränkta till ett
ganska snäft betydelseområde (dels yttre adjektiv som krokotter,
kollotter, dels vulgära eller nedsättande som darotter, sqvalU
rötter), hvarjämte de icke egentligen tyckas förekomma förrän
på 1400-talet (jfr Rydqvist, Sv. Spr. Lag. II, 386 f., 396 f.;
V, 12 f., 19). Ett dylikt analogiinflytande blir sålunda ej
mycket troligt. Att adjektiven på -liker dialektiskt i fsv.
kunde ha i sVagtonigt antas af Kock: Alt- und neuschw.
AQcentijderung § 352, angående de på -igher anser hàn det
möjligt, att de haft semifortis, a. arb. § 357; om de på -ogher
har han, så vidt jag ser, där icke yttrat sig.
När skrifningen forgengelen möter i ett diplom från
1409, SDNS 2,116 eller andelin Su 249 (slut. 1400-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
