Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Östergren, Olof. Är sammanfallet af och och att att hänföra till fornsvensk tid?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
OLOF ÖSTERGREN.
BSH 5,io (svenska rådsherrar 1504). I det sista exemplet
är väl claga kanske snarast att fatta som plur.; växling
mellan sing. och plur. efter kollektiver är i fsv. vanlig (Se R.
G:son Berg: Några anmärkningar om kollektiverna, Pedagog,
tidskr. 1900 s. 444 ff.).
Ett exempel med oc + tydlig presensform i stället för
at + infinitiv är följande: "sidhan ridher han oc leter effter
sampson" Di 4. Det hänföres väl snarast till grupp B.
Något närmare grupp D står väl uher ilektus er mes th wdhe
och skaffmr inu BSH 5,195 (Johan Månsson Natt och Dag,
1508) samt "oc siva hogmoduge äre, oc vtan ider wilia are
kompne i wort land" Di 142.
I ännu ett fall kan det emellertid inträffa, att
omkonstruktion ej kan skiljas från atf-konstruktion, nämligen vid
preteritiparticip af värb efter första konjuQattonen, * där t
öfvergått till d och bortfallit. En del dylika participformer
har jag antecknat från visböckerna. Så i Barbro Baners:
"Mången duust då hafwer i ag Bydju s. 44; " Skarlakan fordra
medh Mårdh" s. 46; i Pär Brahes visbok: "Hadhe han
kunna den jomfru fåå" s. 87; Bröms Gyllenmärs: "han hadhe
vel thet kunne sparau s. 42; Visbok i 16:o "Haffuer iagh
aldrigh i någon syn Kunna märckia eller förfhara" s. 92;
Harald Oluffssons: "thett giffue gudh fadher~tu hade aldrigh
tala itth ordh" s. 61. I LB 4 från medlet och senare hälften
af 1400-talet läses sid. 153 "thz ther bränth är ok eld liafuir
skadhaAndra exempel på d-bortfall i slutljud äro: ståthe
Barbro Banérs visbok s. 49. Prytz, En lustigh Comoedia
(1622): liffue s. 38 och 53, thed stora hungers falle s. 55,
mycke s. 42, förmyckie s. 60; Gustaf II Adolf i bref från
1632: slotte. (Jfr för öfrigt Noreen. Aschw. Gr. § 308 anm.
6 och Ottelin, Codex Bur. I. 147 och not 3).
Ett hithörande exempel, alltså hänförligt till grupp A,
har jag träffat i Didrik af Bern, då det s. 227 heter "hadhe ,
varith j skoghen ok betha dywr". Märk att det finnes ännu
ett exempel på <5-bortfall i Di förutom preteritiformerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
