Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Beckman, Nat. En modern tysk språklära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR. x
173
tagna endast sådana, hvilka ha till normal funktion att bilda
egen sats K Dit höra i latinet blott vokativerna och
inter-jektionerna. På denna grund har man saknat traditionell
plats för sådana ord som ja, nej, amen2, hvilka just i sin
egenskap att normaliter bilda sats och endast genom
sub-stantivering kunna inryckas i en sådan af vanlig typ (med
finit verb) har sin väsentliga grammatiska karaktär.
Vi ha redan i det föregående sett. att förf. nödgats
en och annan gång begagna sig af termer, som ingå i den
af honom med rätta kritiserade ordklassindelningen. Han har
fått säga att gruppen pronomina sträcker sig öfver gränsen
mellan tingord och "Verhältnisbezeichnungen", och han har
som förklaring på sitt "tingord" fått nämna "Hauptwörter,
Substantiva". Hur går det nu i fortsättningen. Jo det går
Sütterlin, som det gått andra före honom. Termen nomina
hör ju hemma under flexions-indelningen. Men sidan 89
finna vi betydelse-kategorien "Hauptwörter" som led under
flexionskategorien nomina. Vidare finna vi på s. 90
förklaringen "Das Hauptwort is t. . . seinem Wesen nach Subjekt
s-wort". Af hela andan i framställningen framgår, att han
med "Hauptwort" eller substantiv menar precis hvad andra
mena, d. v. s. den grupp af ord, hvilkens stomme utgöres
af beteckningar för ting, som på grund häraf utbildat vissa
flexionsformer, ägnade att uttrycka på ting tillämpliga
förhållanden (t. ex. antal) och som har utbildat vissa
syntaktiska förbindelsemöjligheter, äfvenledes i första hand
1 Som svar på en fråga kan absolut hvarje ord vara
sats-bildande.
2 Sv. Ak:s ordbok har biott behandlat amen. hvilket —
bort-sedt från substantiveringar — kallas interjektion eller adverb.
Ordlistan (7:de uppl.) låter detta vara blott interjektion; ja, jaha, jo,
joho adverb och interjektion men nej endast adverb. (!) Att kalla
ja och nej för adverb har intet annat skäl för sig, än att latinet
ibland återger dem med certe, minime, alltså ord hvilka i likhet
med våra visserligen, ingalunda kunna ryckas in i en sats och då
på adverbialets plats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
