Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Mjöberg, Josua. Några iakttagelser om uttrycksfullhet och ordknapphet i det poetiska språkbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTTRYCKSFULLHET OCH ORDKNAPPHET.
199
Frithiof satt å sanden
och talte kraft och mod
(F. S. 11,47 —48)
Han blixtre dag i tankens natt
(Tegnér, Pindens faror sö)
han röt kring nejden sin vrede
(VI. 2,157)
Då sjunka två ögon i dina
och leka så blå en evig tro
(Rydberg, Skogsrået)
han läspe tidens lof
(Tegnér, Svea io)
Fröding säger i den nyssnämnda dikten:
dungen susade sin sommarsång,
sjön gick böljegång mot videsnåret
Då skalden har att göra med verb, som dels kunna
konstrueras med direkt objekt, dels med prepositionsuttryck,
väljer han därför helst att sätta direkt objekt. Så är t. ex.
förhållandet med räcka och trampa i följande satser:
Fåfängt! Ock hans gömma räcka qvalen
(Tegnér, Den vise 25)
Förskräckelsen trampar
de flyendes häl
(Tegnér, Krigssång195—96)
Prepositionen kan vidare vara borta i de fall, då den
skulle föregå infinitivmärket att:
Angurvadel vill ej ha skuld
att ha fällt din like
(F. S. 18,48)
klippans järn
/v/ rodnar utaf harm att smidas till hans värn
(Tegnér, Svea 136)
Yfs gerna att helsas för ypperst i Nord
(F. S. 4,105)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
