Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Mjöberg, Josua. Några iakttagelser om uttrycksfullhet och ordknapphet i det poetiska språkbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTTRYCKSFULLHET OCH ORDKNAPPHET.
201
(F. S. 8, 2) än ’tinget hade blifvit utlyst\ därför att den förra
formen är innehållsrikare så till vida som den ej blott anger
handlingen som öfverstånden utan ock betonar resultatet som
alltjämt kvarstående.
De gamla imperativformerna i första person pluralis på
-om liksom konjunktivens presensformer ha i normalprosa för
längesedan ersatts af omskrifning med må och måtte eller
andra hjälpverb. Men i sången lefva de kvar:
Nej, renom det, de forna dygders tempel!
(Geijer, Manhem 6b)
Upp, motorn de krossande
härar med mod!
Upp, släckom de blossande
åskor i blod!
(Tegnér, Krigssång139 — 92)
Ingen ånger, ingen vrede
till din sotsäng tränge sig!
Stilla saligheter brede
sina vingar öfver dig!
(Tegnér, Fridsröster 101—103)
I st. f. preteritum konjunktiv med konditional
betydelse använder väl nutidsprosan hellre omskrifning, men
poesin fasthåller de gamla uttrycksfullare enkla formerna:
Der låge vi i skuggan trygga
(F. S. 7,115)
Äfven passivums enkla former användas i större
utsträckning än prosan skulle medgifva:
runor syntes på klingan,
underbara, ej kända i Nord, men de kändes vid solens portar
(F. S. 3, 76—77)
Prosan skulle fordrat fvoro kända\
Att hjälpverbet få kan undvikas framgår af följande
exempel:
jag ~ begärde att dela dess plågor
(VI. 2,340)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
