- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Första årgången. 1901 /
203

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Mjöberg, Josua. Några iakttagelser om uttrycksfullhet och ordknapphet i det poetiska språkbruket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UTTRYCKSFULLHET OCH ORDKNAPPHET. 203

Eller ock kan den stödja sig på en följande kopula. Denna
ellips tycks endast tillhöra Tegnérs ungdomspoesi och är i
hvarje fall tung. Ex.:

lugn dess dotter, möda är dess mor

(Den vise so)

Det kan förtjäna omnämnas, att äfven i tyskan
hjälpverben undvikas af vissa skalder, t. ex. Goethe Jean
Paul kallar någonstädes Jiaben och sein för "abscheuliche
Rattenschwänze der Sprache" och tillägger: "man hat jedem
zu danken, der in eine Scheere greift und sie abschneidet".

Jag öfvergår till andra formord, först konjunktionerna.
Att kan som bekant i talspråk och i prosa utelämnas i
objektssatser i vissa ställningar (hvilka?). I poesin utelämnas det
i regeln i alla dessa ställningar och dessutom äfven i fall,
då det i prosa hade måst utsättas:

kung Ring skall röna,
vikingahämnden är föga blid.

(F. S. 16,25—26)

glöm ej, mitt är det andra

(F. S. 13,82)

Det torde vara riktigast att anse dessa satser som
objektssatser, och interpunktionen torde ånge, att skalden tänkt sig
dem så. De skulle också kunna fattas som hufvudsatser, i
hvilket fall de väl borde föregåtts af kolon och icke höra
under den här behandlade frågan. — I förbigående kan i
detta sammanhang nämnas, att äfven infinitivmärket att
mot prosans bruk kan utelämnas:

Länge tvistades nu, hvem först af de tvenne det tillkom
pröfva den vådliga färd

(F. S. 3,127—128)

försonas är att vända renad dit igen

(F. S. 24,158)

1 Jfr Joh. Aug. Lehmann. Goethe’s Sprache und ihr Geist.
Berlin 1852, sid. 187 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:15:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1901/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free