Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Rosengren, Erik. Om identiteten af antikens kvantitet och den moderna fonetikens s. k. dynamiska accent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM IDENTITETEN AF ANTIKENS KVANTITET ETC. 103
namiska accenten. Ifall man med dynamisk accent menade
grader af ljudenergi, så skulle det kunna hända, att denna
accent förblefvo obemärkt, om nämligen skillnaden mellan
graderna vore mindre än förh. 4:3. Om man åter måste
fasthålla vid gradernas märkbarhet, drifves man till så stora
skillnader i ljudenergien, att orimligheten genast springer i
dagen. Om man blott antager 6 grader i den dynamiska
accenten, så skulle för blotta märkbarheten fordras
åtminstone en fyrdubbling af den lägsta styrkan för att erhålla
den högsta graden (l ■ |j 4 ’4 ’ T = H)’
Ännu betänkligare blir saken, om man vill fasthålla, att
den dynamiska accenten är identisk med kvantiteten, så vidt
detta skall betyda, att accent och kvantitet hålla jämna steg
i graderna eller att accenternas styrka har samma
förhållande som stafvelsernas kvantitet. Ty man kan ofta
iakttaga, att en stafvelse, som anses äga den högsta graden af
dynamisk accent, blott är dubbelt så lång som den, hvilken
anses vara svagast accentuerad. Antages nu accenten betyda
ljudstyrka och i den förra stafvelsen vara dubbelt så stark
som i dén senare, så skulle närliggande grader ej kunna
skiljas från hvarandra. Antages åter accenten betyda
förnimmelseintensitet, så förutsätter en fördubbling af denna en
tiodubbling af ljudstyrkan. Men därmed hafva vi blifvit
drifna till det orimliga. Man kan verkligen genom
mätningar öfvertyga sig om att styrkan i rösten icke växlar på
detta sätt. För att styrkan i den högsta accentgraden blott
skall vara 4 ggr så stor som i den lägsta, fordras att den
förra skall h.öras lika väl på dubbelt så stort afstånd som
den senare, d. v. s. om man aflägsnar sig från deri talande
så långt man kan utan att förlora uppfattningen af de
svagaste stafvelserna, så skola de starkaste stafvelserna höras,
fastän man aflägsnar sig en gång till så långt. Men detta
är icke fallet. De olika accentuerade stafvelserna höras
ungefär lika långt, och det kan stundom hända, att en svagare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
