Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Rosengren, Erik. Om identiteten af antikens kvantitet och den moderna fonetikens s. k. dynamiska accent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM IDENTITETEN AF ANTIKENS KVANTITET ETC. 119
ståndet fr. o. med i till e blef långt, under det att ent
saknade sådan accent d. v. s. blef kort, så måste den så
uttalade formen utgöra en konträr motsats till vident d. v. s.
med kort afstånd fr. o. med i till e men lång tid för ent
Då den senare formen var använd af latinarne själfva, men
den förra af oss, så förstå vi, att den strid, som existerade
för oss, ej kunde finnas för latinarne själfva. Sammalunda
när vi läste gëfyra måste för oss uppstå en strid mellan
denna form och gëfyra, som vi läste i vers, en strid som ej
existerade för grekerna själfva, hvilka uttalade ordet gëphyra
med hög ton på ge.
Vidare måste striden om, huruvida den latinska
accenten var musikalisk eller exspiratorisk, förfalla, då
exspi-ratorisk accent egentligen är kvantitet. Ty det var den
exspiratorisk a accentens rytmiska värde, som gjorde honom
eftersträfvad. När detta jämte accentens betydelse af
kvantitet måste uppgifvas, så har man icke längre något intresse
att bestrida dess af romarne själfva påstådda musikaliska
karaktär. Man har åberopat vissa yttranden af
gramma-tici, som skulle visa, att accenten inneburo ljudstyrka och
således till sitt väsen vore dynamisk. Men utom det, att
den dyn. acc. sådan vi uppfatta honom icke beror på
ljudstyrka, hvadan stället intet bevisar för dynamisk accent, så
vill detta ställe hos Servius icke visa, att accentens väsen
är ljudstyrka, utan blott anvisa ett sätt för mindre
musikaliska personer att finna, hvar accenten, den högre tonen,
ligger. Och det är verkligen ett praktiskt sätt att finna den
högre tonen, om man ropar ordet såsom till en, som befinner
sig på afstånd. Högre ton medför nämligen möjligheten af
större ljudstyrka. Också höjer man rösten för att bättre
göra sig hörd d. v. s. för att åstadkomma större ljudstyrka.
Vi kunna nu ock se, att det var omöjligt att bygga
sa-"turniern på accent. Denna accent skulle ju ha varit
exspiratorisk accent, men då hade den ju varit kvantitet. Hade
den åter varit ljudstyrka utan kvantitet, så har denna ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
