Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Smärre bidrag - 12. R. B. Kellgrens sapfiska vers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smärre bidrag. 143
äldre poeter och litteratörer plägade scandera eller uppläsa den
Sapphiska strophen hardt nära så, som vore den icke blott i sin
slutvers adonisk, utan tillika i hvarje föregående sammansatt af
tvenne adoniska. Att så var, se vi t. ex. hos Kellgren och
Oxenstierna, hvilka bägge försökt att i Svenskan efterbilda detta
versmått. (Den bekanta vackra melodien till Horatii Integer vitæ etc.
är satt enligt samma oriktiga scansion).
Jag anser det mindre sannolikt att Atterbom och
Regnér tagit miste, än att Kellgren, ehuru docent i klassiska,
språk, skanderat sin sapfiska vers galet. Ty ehuru någon
differens tycks finnas mellan Regnér och Atterbom i deras
karaktärisering af rytmiken, ha de likväl tydligen haft samma
sakförhållande för ögonen. Efter ordalagen hos Atterbom,
skulle ju versen ha blifvit tiostafvig — något som inte är
fallet; och så vidt jag förstår kan hvarken Oxenstiernas eller
Kellgrens sapfiska vers passa in i Regnérs schema. Kellr
grens ode är genomgående dåligt rytmiseradt, Oxenstiernas
tvenne odén äro samtliga ganska väl utförda i formen. Men
ingendera har den sjette stafvelsen oaccentuerad — ett
oförklarligt misstag af Regnér.
Den gemensamma källan till både Oxenstiernas och
Kellgrens sapfiska strofform är väl just denna musik till
Integer vitæ. Det synes mig ganska troligt, att åtminstone
Kellgren skrifvit ord till musik äfven i detta fall.
Ty en påtaglig ochr grundläggande skillnad mellan den
klassiska strofformen och de båda svenska skaldernas är ju,
att hvar vers inledes af en "daktyl" hos O. och K., medan
Horatius versmått är: —^—^—^^—^—
Hos Kellgren skulle man visserligen vid första
påseendet kunna anta att sex verser hade de klassiska
ingångs-trokéerna (resp. spondé i stället för den andra) t. ex:
Länge nog drifvan och de bistra hagel
Där förut dufvans kända boning varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
