- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Andra årgången. 1902 /
201

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Palmgren, Aug. Om behofvet af jämte förslag till en reform i vårt kommateringsväsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vå rt ko mm atering sv ä sen.

201

mellan raderna. Utan paus framhäfves ej någon sådan
motsats; jag stannar blott inför det föreliggande fallet, utan att
låta tanken riktas vare sig tillbaka eller framåt i tiden.

Men vi eliminera bort detta senare adverbial och vilja
tillse i hvad mån det förstnämnda adverbialets (beklagligt
nog) yttre plats möjligen kan inverka på kommateringen.
Enligt vår mening borde då det anförda exemplet alternativt
få följande utseende:

1) Beklagligt nog kan jag ej hjälpa dig.

2) Jag kan, beklagligt nog, ej hjälpa dig.

3) Jag kan ej hjälpa dig, beklagligt nog.

I första fallet, då det själfständiga adverbial et står i
spetsen af satsen och omedelbart före den finita delen af
verbet, behöfver ej större paus inträda, ty här kan ej
uppstå kollision med de efterföljande närmare bestämningarna,
utan dessa kunna omedelbart ansluta sig till verbet, utan
hindrande täflan med det föregående adverbialet.

Då däremot det själfständiga adverbialet är inskjutet
mellan verbet och dess intimare bestämningar, gör sig
behofvet af paus (komma) tydligt kännbart, enär eljes skulle
påtvingas detta adverbial en intimitet till verbet som det
icke äger.

I tredje fallet gör sig adverbialets fristående natur
ännu mer gällande. Medelst paus måste angifvas att dess
inre relation till verbet är af lösare beskaffenhet än de
föregående bestämningarnas; det bildar ett omdöme för sig,
koor-dineradt med det föregående.

Att denna adverbialkommatering står i närmaste
öfverensstämmelse med de principer vi framställt för
satskommateringen, kommer tydligt till synes, om det i ett dylikt
adverbial involverade omdömet iklädes den grammatikaliska
satsens vanliga dräkt. Sker så med adverbialet i
föreliggande exempel, befinnes det tydligen motsvara:

1) en hufvudsats, öfverordnad den följande satsen =
jag beklagar att jag ej kan hjälpa dig;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:15:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1902/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free