203 (Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Andra årgången. 1902)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Palmgren, Aug. Om behofvet af jämte förslag till en reform i vårt kommateringsväsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vårt kommateringsväsen.

203

Däruppe, ungefär 100 meter öfver våra
hufvuden, sågo vi målet för vår vandring. Vid sin
tronbestigning, 1818, var Karl Johan 54 år gammal. Flottan
samlades vid Runo, midt i Rigaviken. Hären hade blifvit
indelad på ett nytt sätt, i flera men mindre hopar.
Slutligen, den 15 april, anlände vi till N. Kom tidigt,
åtminstone före kl. 10! Ofördröjligen, redan fore slutet af
augusti, inskeppades trupperna. Svenskarne uppförde nu
löp-grafvar utanför de fyra lägren, parallellt med stadens
försvarsverk. Olycksbudet blef olika mottaget, med sorg eller jubel.
Han var af naturen rikt utrustad, med smidigt behag i
hvarje rörelse. Vid Gotlands västra kust, (närmare bestämdt)
fyra mil söder om Visby, ligga Stora och Lilla Karlsö. Om
hösten, vanligen i september, sker flyttningen.

* w

Svårare att till karakteren närmare bestämma är ett
annat rätt ofta förekommande, fristående adverbial, som
företrädesvis har sin plats i slutet af en sats, afsöndradt från
denna och liksom bildande en mening för sig. Att komma
bör användas i ett sådant uttryck som: Inackordering önskas
för en ung flicka, helst i prästgård, det säger oss nog
ganska tydligt vår språkliga instinkt. Men huru definiera ett
dylikt adverbial? Jag tror vi komma sanningen närmast,
om vi betrakta det som en förening af bägge de föregående
fallen, d. v. s. anse att det innehåller på samma gång ett
omdöme och en apposition, om ock i mer eller mindre latent
skick.

Dess natur af apposition kan i allmänhet påvisas genom
att i föregående sats supplera ett adverbial af allmännare
innehåll, hvilket, såsom mindre behöfligt för uppfattningen
af det skrifna, blifvit undertryckt, men hvartill detta
slut-adverbial likvisst kan i tanken referera sig som
speciellare bestämning (apposition). Sin natur af själfständigt
omdöme förråder detta slags adverbial genom den lätthet hvar-

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 21:15:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sprkstil/1902/0207.html

		Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Andra årgången. 1902 / 203 Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|