- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Andra årgången. 1902 /
209

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Palmgren, Aug. Om behofvet af jämte förslag till en reform i vårt kommateringsväsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vårt kommateringsväsen.

209

I öfverensstämmelse med våra allmänna
kommateringsprinciper och i strid mot Läsebok för folkskolan måste vi
yrka på att bruket af komma införes eller rättare återinföres
i följande fall:

1) vid fristående satsförkortning: omslaget inberäknadt,
väger paketet 1 kg.

2) vid sammandragen koncessiv bisats: Skarp var din
klinga, fast ej af stal. Han är, om än icke förfallen, så
dock utarmad.

3 a) före personligt pronomen såsom apposition till
(upprepning af) ett ej omedelbart föregående substantiv äfvensom
omvändt och det med ännu större skäl: b) före substantiv
såsom apposition till (upprepning af) föregående pers. pron.,
vare sig dessa såsom apposition begagnade (upprepade) ord
äro betonade eller icke.

Ex. a) En konung i Sverige, han flyr icke gärna. Och
bilden af hans hjältesläkte, den har jag från min barndom
hän. — Däremot: Stjärnorna de skälfva; och liten pilt han
sitter (då pron. omedelbart följer på subst.).

b) O, hur han prålar, purpurn på vingarna spilld! Det
hette snille, ditt skarpa svärd.

4) före advers. konjunkt. men ock utan. Undantag kunde
dock med fördel göras för det fall då attribut motsättas,
t. ex. Han har en liten men vacker häst.

Härvid må emellertid märkas att det ’utan’ som ingår
i den sammanställda kopulativa konj. ’icke blott — utan
äfvenbör enligt sin natur i afseende på kommateringen
behandlas i likhet med de öfriga kopulativa konjunktionerna
och ej, såsom af förbiseende så ofta skett, på samma sätt
som det adversativa ’utan’. Man bör alltså kommatera: Vi
lära icke blott för skolan utan äfven för lifvet. Däremot: Vi
lära icke för skolan, utan för lifvet.’ Vi lära för lifvet, men
icke för skolan.

* *

*



Språk och stil. II.

14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:15:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1902/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free