Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Kallstenius, Gottfrid. En tvistig prosodisk fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En tvistig prosodisk fråga
Lektor Rosengrens nppsats i Språk och stil II: 3 "Om
identiteten af antikens kvantitet och den moderna fonetikens
s. k. dynamiska accent" torde ha satt flere än mig myror i
hufvudet. För dem, som hade tillfälle att åhöra förf:s
föredrag å senaste filologmötet och då, som jag antar, äfven
fingo åhöra de i uppsatsen skildrade fonografiska
experimenten, är saken förmodligen mindre dunkel än för mig. Tills
vidare vill jag emellertid nöja mig med att framställa några
frågor och anmärkningar.
Hur är det möjligt, att ett "långt t-ljud", d. v. s.
artikulerad paus explosiva, vid ömvändning i fonografen låter
som långt t-ljud? Eller hur är det öfverhufvud möjligt, att
en explosiva vid ömvändningen låter som ifrågavarande
explosiva? Klusilen måste väl vid ömvändningen alltid komma
efter explosionen, och den akustiska afvikelsen från det ljud,
fonografen producerar, då rullen sitter rätt, måste väl bli
större, ju längre klusilen är. Jag måste sålunda förneka
möjligheten af att attigas vid ömvändning blir sagitta. Då
lektor Rosengren anser sig ha hört detta ord, synes mig
detta endast kunna bero på en akustisk villa, så svår, att
experimentet i sin helhet förlorar all beviskraft. Detsamma
gäller enligt min mening om alla öfriga experiment med ord,
i hvilka explosivor ingå.
Först ord, hvilkas alla ljud vid ömvändning skulle te
sig åtminstone något så när lika — d. v. s. som innehålla
endast vokaler, frikativor och tremulanter — synas mig vara att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
