Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ SVENSKA SPRÅKREGLER.
25
Han fick henne att berätta om sin barndom, om hur modern
reste ifrån henne, om hur hon hade det, och om allting. (G. af
Geijerstam).
Den handlar om en liten flicka, soin slocknade utan kamp och
»itan att hon fått ögonen upp för lifvets bottenlösa elände. (Axel
Lundegård).
Den rätte må gärna för mig ha hustru och hvad han vill.
(Axel Lundegård).
Han kysste mig på kinden utan ett ord, utan att jag kunde
ana, hvad han ville göra. (Axel Lundegård).
Han skröt med sin markisinna, med hvad hennes hushållning
kostar om året. (Axel Lundegård).
Hon skulle genast tala om sitt brott och hur det tyngde henne.
(S. Lagerlöf).
Han talar bara om Guds försyn och om hur Gud styr. (8.
Lagerlöf).
De blygdes öfver det vilda lifvet och öfver att det skulle
höras dryckeslarm ända ut på landsvägen. (S. Lagerlöf).
Det är viktigt med barnen och hvad de få för uppfostran.
(S. Lagerlöf).
Han sade detta ofta både på samkvämen hos de store och
under det han satt och drack på värdshusen. (S. Lagerlöf).
Hvilken lust att vältra hop ett bål af sängbottnar och bolstrar
och stolar och hvad som kunde släpas fram! (V. v. Heidenstam).
Bruka något litet vin för din mages skull och därför att du
så ofta kränk är. (V. v. Heidenstam).
Snart skulle han från skyn se vedergällningen och hur Herren
krossade Blot-Sven. (Levertin).
Hon tror sig under en släktförbannelse och att hon endast
skulle kunna föda vettlösa barn. (Levertin).
Sådan är den storslagna skildringen af Jon Esbjörnsons
dödsbädd och hur sonen kallar honom till graffriden. (Levertin).
Denna typ är sant framställd om också blott i profil och om man
också har en känsla af att den andra sidan är den bästa. (Levertin).
Gabriel tänkte på allt detta och hur han aldrig utan rörelse
kunnat se fadern spela. (Levertin).
Han förvånades vid att de ingenting hade att säga honom, och
vid den tanke, som nu föll honom in. (Per Hallström).
Jag kunde lifligt föreställa mig, hur roligt det skulle vara, och
äfven utseendet af lyktan. (Per Hallström).
Det var mest om småsaker, granriset i porten, uppseendet på
gatan, hvem som bar, i hvilken ordning man gick. (Per Hallström).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
