Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN VIKTIG PROSODISK FR AG A.
45
stor förtjänst om svenska språkets prosodi, i sitt arbete uOm
enstafviga ords rytmiska värde i svenskan" sid. 60: "Vid
några ord har jag anmärkt, att stor kvantitet lägger hinder
i vägen för ordet att bli rent svag stafvelse. Saken är, att
stafvelse som, när ordet uttalas enstaka, har full styrka,
och som tillika genom lång vokal eller genom
konsonantmängd har stort tidsvärde (qvantitet) — sådan stafvelse kan
ej i ordföljd förlora sin styrka, utan att qvantiteten tillika,
åtminstone något, förminskas." Märk hvilket erkännande!
Det finns, det finns stafvelser som ej kunna förlora sin styrka
utan att kvantiteten förminskas. R. v. Kræmer var ej
densamme, som sade att en stafvelse var stark därför att den
var lång, eller som medgaf, att versen byggdes på kvantitet,
men han hade gjort fina observationer, som kommo i strid
med hans teorier, och dessa har han emellanåt låtit oss få
veta. Det finns ju i sakens natur icke något hinder att ropa
en kort stafvelse och att hviska fram en lång stafvelse. När
han nu märkte att längden förbjöd stafvelsen att blifva svag,
så är det uppenbart, att det just var längden som trots
svagaste uttal gjorde stafvelsen för örat stark d. v. s. att dess
styrka just bestod i dess längd, som kom hans öra att fatta
den såsom stark.
En observation, som leder till samma resultat, har han
anfört i Svensk Metrik andra häftet Prosodi I sid. 175:
"På långvokalig bistark sammansättningsled torde utdragning
vara möjlig egentligen endast, om svag stafvelse går emellan
den hufvudstarka och den bistarka stafvelsen t. ex.
riks-förrä(äää)dare! — Ropar man däremot t. ex. Räfsjä(äää)lar!
så torde accenten förryckas, och -själ- bli hufvudstark i
st. f. bistark stafvelse o. s. v., o. s. v." Hvarför förryckes
accenten, om ej därför att örat jämför den följande
stafvelsens längd och på grund af sin vana att fatta den längre
stafvelsen såsom starkare finner hufvudstyrka i den
stafvelse, som blifvit längre än den föregående, äfven om den
annars på grund af sin relativa korthet förefaller blott bi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
