- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Tredje årgången. 1903 /
66

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66

GOTTFRID KALLSTENIUS.

ordfogning träder i förbindelse med följande konsonant.
Lektor R. anser (s. 39) att många, då de höra en bärgslagsbo
uttala köhörn, kobånne o. s. v., skola påstå att accenten
ligger på andra stafvelsen. Detta är ytterligt litet sannolikt,
men det är dess sannolikare, att de skola tro sig höra —
eller, om de äro bärgslagsbor, tro sig uttala — kort vokal
+ lång konsonant, alltså kohhörn, kobbånne o. s. v. Anda
till dess Marey’s polygraf upplyste mig om mitt misstag,
trodde jag mig höra resp. producera detta uttal. Att det
representerar den populära uppfattningen, är säkert. Jag
erinrar mig lifligt ett samtal mellan min intelligente
meddelare kyrkovärden G. Aronsson i Gåsborn och mig på resa
mellan Långbanshyttans station och hans hem. Vi hade
just passerat gränsen mellan Färnebo och Gåsborns socknar
och sågo på vänster hand ett litet ställe. "Hvad heter det
stället?" frågade jag. uRock-külu, tyckte jag mig få till
svar. "Men", tillade han, "det är inte någon röck1 det är
fråga om, utan det är för att det ligger vid rået". Han
trodde sig alltså uttala ordet så att det lät såsom
sammansatt med röck. Då han sedermera besökte Upsala för att
tala in en hop ord i Marey’s polygraf, erinrade jag mig
detta vårt samtal och lät honom tala in ordet. Om
staf-velsernas faktiska längd i ordet vid det tillfället se Språk
och stil II s. 214 r. 5 nedifrån.

Gustaf Fröding (från Karlstads landsförsamling)
skrifver t. ex. påmmä, immä, vemmä, tåmmä (= på mäj, i mäj.
ve mäj, [u]tå mäj)2. Jag har vistats några dagar i
grannsocknen Alster och funnit, att folkmålet där har i dessa fall
precis samma prosodiska egenskaper som min egen dialekt:
det uttalas alltså i oreflekteradt tal påmä o. s. v. med kort
å och kort m, fast man tror, att man har långt m. Att i
alla fallen — vare sig lång eller kort, bitonig eller obeto-

1 ""Röck" uttalas i Värmland med slutet A.

2 Se Käggler och paschaser II s. 23 r. 3 -7.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:15:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1903/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free