Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLASSISKA TEORIER OCH SVENSK METRIK. 85
I detta sammanhang gör Paulson en mycket våldsam
logisk subreption. "Den historiska metriken måste väl nöja
sig med att analysera versen så, som skalden vill hafva den
analyserad, eller måhända så, som den intuitivt tedde sig
för skalden, då han diktade den. Ar skaldens vers god,
så gör analysen inga svårigheter; är den dålig, så kan den
icke upphjälpas därmed att man på den tillämpar teorier,
som varit för skalden främmande." Dålig vers, som
behöfver upphjälpas, är alltså rubriken exempelvis på första
verserna i Svea. Jag tillstår, att jag är förvånad. Jag söker
ojämförligt hellre att upphjälpa en så dålig teori. Och om
jag därvid skulle räka ut för olyckan att föra den metriska
teorien ett steg längre, än den stod på Tegnérs tidl, så bär
jag det med jämnmod. Att en språklig lag kan vara
verksam hos skalder och andra, ehuru dess formulering som teori
är dem "främmande" borde år 1903 icke vara nytt för en
professor i språk. Jag tror t. ex. icke, att Tegnér varit
medveten om alla de lagar han följt i sina tal, kanske icke
ens om ordföljdsreglerna i en svensk bisats. Det hindrar
mig sannerligen ej att önska deras utforskande.
A andra sidan skall erkännas, att Paulsons teori är
bekväm för en konservativ uppfattning. Om t. ex. det kan
visas, att Tegnér trott det vara kvantitetsskillnader, som
gjorde rytmen i Pingst, hänryckningens dag etc., ja, då är
det kvantitet, äfven om vi finge tillfälle låta Tegnér läsa in
versen i en akustisk apparat och denna blott visade
intensitetsskillnader.
Men i själfva verket är det alldeles lönlöst att
diskutera Paulsons detaljkritik. Jag skall i stället visa, hur
diametralt olika hans vetenskapliga betraktelsesätt är mot mitt.
Paulson vill s. 158 bestrida, att enstafviga takter existera.
Han har följande dråpliga argumentation. "Har icke denna
misstanke ockaå smugit sig öfver B.? Då traditionen icke
1 Tror Paulson, att Homerus kände alla de regler för grekisk
hexameter, som läsas hos Alexanderson?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
