Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE BIDRAG.
/
2. En litteraturhistorisk notis.
143
I förra årgången sid. 96, tillbakavisade jag en
anmärkning för tyskeri i stilen, som gjorts af G. H. J. Ljunggren
i "Svenska vitterhetens häfder".
I samma litteraturhistoriska arbete anmärks (IV: 325)
mot Hedborns dikt "Skapelsen", att den visserligen
omarbetades af författaren, men att denne "dock lät kvarstå ett
uttryck sådant som detta,
att den nyss väckta mänskoanden
tankspridd vimlade1 på stranden."
Liksom i förra fallet öfverraskar "det äfven här, att
anmärkaren inte känner igen detta ord i denna betydelse
från gustavianernas vitterhet, där det likväl är ganska
vanligt. Jag anför ur Leopolds dikt "Försynen":
Och dock! Hvad är mot jord och himlar
en enda dödlig! — Ack. ett grand,
som, evigt bortglömdt, vräks och vimlar
i öknars ocean af sand!
Och från Lidners "Yttersta domen":
Prisa hans under, o jord! när du vimlar
i intets famn.
I samtliga fallen har anmärkaren tydligen gått ut från
nutida språkvana och inte besinnat att nyromantikernas språk
inte bara bestod af nybildade och tyska ord utan äfven i
någon mån var ett med 1700-talets svenska och bar på de
»
fel och förtjänster, som deras föregångare ägde.
1 Ljunggrens kursiv.
R. G. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
