Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
ERIK ROSENGREN.
vara af stort intresse och som enligt hans mening äro ägnade
att bringa oss ett godt steg framåt i insikten,om
accentproblemet. Emellertid vill jag ta fasta på hans erkännande, att
jag med rätta ur experimenten sluter, att den dynamiska
accenten icke kan vara identisk med ljudstyrka, i betydelse
af fysikalisk intensitet. Om jag ej misstar mig, så skulle
d:r M. vara beredvillig att medgifva detsamma angående
ljudstyrkan såsom psykologisk förnimmelseintensitet. Vi äro
således eniga i att bestrida riktigheten af rådande åsikt.
Men längre räcker icke heller enigheten.
D:r M. har gjort om de fonografiska experiment jag
refererat och har därvid kommit till delvis andra resultat.
Det torde förefalla åtskilliga läsare öfverraskande, att
experimenten gifvit så olika resultat. Jag kan också icke neka,
att det vid första anblicken frapperade mig, att en
experi-mentalfonetiker ex professo kunde få fram detta resultat.
Men man får icke anse någonting fysiskt omöjligt. Då
Ari-stoxenus visar upp lagarna för röstens melodiska gång, säger
han vid vissa tillfällen, att det i ett visst sammanhang är
fysiskt omöjligt att öfvergå till annan än en viss ton.
Detta förvånade mig till en början. Jag tyckte det borde
icke vara någon omöjlighet att sjunga falskt. Uppenbarligen
fattade dock Aristoxenus det musikaliska örats kraf så
kategoriskt, att det var honom lika omöjligt att sjunga falskt
som att öfverträda naturlagarne. Så hade jag i min naivitet
fattat det som en fysisk omöjlighet att öfverträda de bud,
som jag vid experimentering uppställde för mig själf.
För att göra saken tydligare vill jag framställa
förloppet i sitt sammanhang. Då jag i den
föreställningskomplex, som man på den tiden med anspråk på modernitet
kallade accentform, ville urskilja och analysera de särskilda
sidorna, så visade det sig lätt att iakttaga kvantiteten. Om
jag uttalade fonemet a-s-a-s-a-s, så var det lätt att genom
variation af uttalstiden finna, huru kvantiteten växlade: A)
a. assasas, b. asassas, c. asasassa. Likaså var det lätt att
genom förändrad tonglidning finna, huru den melodiska
accenten växlade: B) a 1. ässàsàs, 2. àssäsàs, 3. àssàsds; b 1.
dsàssàs, 2. àsdssàs, 3. àsàssàs; c 1. àsàsàssàj 2. àsdsàssà,
3. àsàsdssà, 4. hsàsàssd. Accenterna symbolisera
tonglidningens riktning. Den uppåtgående riktningen dss uppfattades
i B) a 1, b 2, c 3 såsom vanlig svensk akut, den
nedåtgående riktningen àss i B) a 2, b 3, c 4 såsom vanlig svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
