Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Hesselman, Bengt. Preteritum af gråta, låta (sonare) och utvecklingen af samnordiskt ē
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRETERITUM AF GRÅTA, LÅTA ETC.
115
Exempel: G-ästr. (Torsåker, Järbo) e}$in ’kådig’:jfr
Yästerb. el), no. åhå, gotl. aha ’smuts i ull’ (Sv. Lm. XII. 1
s. 59); G-ästr. dest 1. dest ’däst’, jfr hos Hof: "sv. dest" (Dial.
s. 219: se dock Noreen Sv. Et. s. 14); Gästr. fleta ’fläta’ :
isl. fiétta (jfr ofvan s. 99); Gästr. (Hedesunda) heal ’häl’,
n. Uppl. (Börstil, Singön, Häfverö) (h)iel (1. iell)1, Vätö el
(osäkert enligt Schagerström): jfr no. hæl Aas.; n. Uppl.
(Tierp, O-Löfsta, Hållnäs) hiel ’plugg, sprint’: no. hæl Aas.,
fsv. hæl I. hel\ Gästr., (Högbo) hevh[ri) ’duktig’, Uppl.
(Skuttunge, enligt A. Erdmann 1874) hever (e = ie) ’högmodig,
stolt’2, Schroderus Jan. ling. (registret) Aee/jfconspicuus’,
Aurivillius Gr. svec. s. 110 o. 111 heef hefware, s 95 o. 99
heef, Bröllopskotter 1692 (se Uppl. Fornm. tidskr. XXI
s. 326; språket är troligen från Stockholmstrakten) Jen
öfwerhievan Kar, Manerä på Bygda 1740 (troligen
Uppsalatrakten) hiefwär, Hammarby s:n på en runsten L. 424
trink hifanl3: jfr Sdml. (Strängnästrakten) hævdr ’duktig’,
fsv. hæver; Uppl. (Vätö) hnie ’knä’4; n. Uppl., Vätö lieha
’läka’ : fsv. læhia; n. Uppl. Hesa ’läsa (med lås)’; Schroderus
(Grip) shreehja ’vociferari’ : isl. shræhja; Gästr. (Ockelbo)
hVyvstet ’stätta’ : isl. stétt5; n. Uppl. (t. ex. Yessland,
Ö.-Löfsta) jöihtieta ’göktyta’ : dal. tve ta ’kvittra (om
talg-mesens läte) af Hétta 1. *pétta enligt Noreen Arkiv III
1 Jag ger de uppländska orden i en normaliserad
ljudbeteckning: ie i n. Uppl. (Tierp, Tolfta, Vessland, Ö.-Löfsta) = eæ 1. dä
(sväfvande diftong), motsvarande andra uppl. dialekters MJ, e& etc.
2 Grip Sv. Lm. XVIII. 4 s. 8 uppger hav, men G:s
ljudbeteckning är i fråga om skillnaden mellan ä (d. v. s. &) och ie alldeles
otillförlitlig. På grund af etymologisk konstruktion: alltid —
isl. ei"!
3 Jfr Bugge, Runverser s. 146.
* kma : "individuellt" enligt Schagerström! Eljest hna.
5 Gräsö htyvstitu, Vätö -Stlta (1. st at a). Jfr nygutn. *stitå.
i af ë framför i, u i följande stafvelse (jfr ofvan s. 109)! Eller också:
samnord. f framför ht > i framför i, u. Hvilketdera, är en smaksak.
Konstruktionen urg. *stihtiön (Lindgren Sv. Lm. XII. 1 s. 105) är
obehöflig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
