Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Epiteton ornans hos Vitalis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
RUBEN G-.SON BERG.
Närmast synadjektiverna stå sådana på samma gång
beskrifvande och omdömesfyllda ord som skön. I sin
egenskap af vanlig förtjusningsterm hör ordet
naturligtvis till dem, som kräfva varhug i nyttjandet. Det är
emellertid Vitalis allra vanligaste epiteton ornans och
måste anses i väsentlig mån karaktärisera hans
uttryckssätt. Däremot saknas helt och hållet vän och fager (det
sistnämnda finns en gång, om skökan Rahab, 216) samt
vacker (ironiskt eller hvardagligt 145, 151, 172). Skön
brukas först och främst för att skildra påtaglig
verklighet på vanligt sätt: ’de sköna blommor’, ’den sköna
solen’, 33, 110; vidare anger det halten af ett andligt eller
drömdt: ’menskans sköna drömmar’, ’källans sköna,
spegelklara ro’, ’ditt sköna hjerta’, 15, 49, 111; äfven detta
är ju vanligt språkbruk. Påfallande är endast
nyttjandet i rent kristlig dikt: ’Paracletus med en kyss tog
själen till den milda sköna1 Menskosonen’, 127, och ’Jesu,
sköna lifspalm uti öknens brand’, 124. I
sammansättningen ’engelsköna2 bild’, 99, ingår adj. med samma
betydelse af andlig fulländning som i ’sköna engel’, 31, 44.
I superlativ förekommer skön endast några få gånger:
’skönsta blomma’, 67, ’det skönaste lifvet’, 52. Med
nj^an-serande bestämningsord finns det en enda gång i en
ungdomsdikt (oförändradt i dennas omarbetning) ’den
paphiskt sköna ängen’, 74. Patetiskt fördubbladt står
det i ’Noli tangere’: ’skogens skalder gåfvo hvad de
hade Sin skönsta sång uti min skönsta natt’, 29.
Med undantag af skön, som i allmänhet har ett
tämligen obestämdt innehåll, äro Vitalis epiteta ornantia
1 väl det mest karakteristiska uttryck för det af ljunggren
i Sv. Akad. Handl. L: 142 träffande skildrade estetiskt-religiösa
draget hos Vitalis.
2 Engel- är vanlig kompositivus hos nyromantikerna i både
vers och prosa, jämte engla-, Englaskön finnes tidigare hos Atterbom
i Phosphoros I: 177; Ljunggren (a. a. sid. 177) citerar från Vitalis
orätt ’englasköna’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
