Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Kallstenius, Gottfrid. Recension af B. Risberg, Den svenska versens teori. Förra afdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
GOTTFRID KALLSTENIUS. 50 4
vederbörande (ord eller) stafvelse — placeras i två- och
fler-stafviga ord, som i sin helhet skola subjektivt betonas, icke
nödvändigt på den enligt vår förnimmelse mest "betonade^
stafvelsen utan på den stafvelse, som har den högsta tonen,
d. v. s. (i förfis idiom) på första stafvelsen i enen men på
andra stafvelsen i enen. För allmängiltigheten af ett sådant
förhållande talar åtminstone icke direkte sakens gestaltning i
västra Sverige. Skall där ett sådant ord som enen få
"subjektiv värde betoning" (läs: "öfverstyrka"), kommer den
absolut säkert icke att placeras på den i normalt tal högsta
stafvelsen (den andra) utan på den första, som emellertid
därvid får högton i stället för lågton. Likaså har Noreen
som vokativ högton på sista stafvelsen. Jag betviflar starkt
allmängiltigheten af förf:s påstående men tror gärna, att saken
åtminstone alternativt kan förhålla sig på angifna sätt. Jfr
härom, hvad jag yttrat i Språk och Stil III s. 68 f. Min
där framställda hypotes synes mig icke vara ihjälslagen af
lektor Rosengrens opposition S. och S. IV s. 168 f.1; det
synes mig, som om den skulle kunna förenas med lektor Risbergs.
En sammanfattning af förfis mening om den "objektiva*
och den "subjektiva värdebetoningen" blir, att den förra
väsentligen rör kvantiteten och den senare väsentligen
intensiteten och tonaliteten. På grund àf denna uppfattnings
är det rätt naturligt, att förf. kommer till den slutsatsen, att
det är kvantiteten som bestämmer om en stafvelse är
"rytmiskt stark" eller ej: "En ordboksbetonad eller — i
satssammanhanget — objektivt värdebetonad eller ställningsbetonad
stafvelse är primärt lång men sekundärt äfven i följd däraf
1 I detta sammanhang kan jag upplysa, att jag väl känner till
det af lektor Rosengren s. 170 anförda lockropet kobame. Detta
uttalas icke med samma slags dynamiska accent som mitt typexempel
kobånne utan med mycket tydlig accent — och för öfrigt öfverlängd
— på andra stafvelsen. Utan att för närvarande inlåta mig på vidare
svaromål till lektor R„ hvartill nu icke tiden tillåter mig, vill jag
blott bestrida, att lektor R. har "ådagalagt", att det är den
musikaliska accenten som jag uppfattat som dynamisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
