Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dialektala ortnamns upptagande i riksspråket.
01
en betydlig del de många nyskapade jordeboksnamnen
särskildt sådana som gifvits vid s. k. ’kronlösning’.
Äfven bland naturnamnen förekomma många liknande
nyheter, hvilkas uppkomst ofta står i sammanhang med
turisttrafiken. Så tages nu namnet Snasahögarna i en
vidsträcktare betydelse än förr, och som en af följderna däraf
håller namnet Getvalen på att alldeles komma ur bruk; för
Södra Tväråklumpen har namnet Getryggen uppkommit och
blifvit allmänt; fjällnamnet Kluken har på senaste tid börjat
undanträngas af Glucke?i, hvilken i verkligheten
skrifttraditionella form uppgifves härröra från en af socknens mest
framstående bönder, som därigenom ville uppnå att namnet skulle
’höras mindre simpelt’. Ett alldeles färskt exempel på hur
lätt en dylik- nybildning vinner insteg, så snart ett namn blir
mera bekant bland riksspråkstalande, hvilka väsentligen
inhämta namnen från skriften och i sin uppfattning äro
beroende af denna, lämnar ’Tandradshöjden’, som första gången
förekommer på konceptkartan af Dufedsbladet och tydligen
beror på en oriktig gissning. På dialekten lyder namnet
tanranshatujan Tannrannshögen. Namnet betecknar högsta
bergkullen på tanranshøa Tannrannshön, skogsåsen som
sträcker sig från Tännforsen till byn Rännberg. Det i lokalt
riksspråk upptagna dialektordet hø f. (fno, h-åå), med betydelsen
skogklädd höjd eller sluttning, har i namn på kartor många
gånger återgifvit^ med den allt för aflägsna motsvarigheten
höjden och äfven sammanblandats med ordet högen (hamjan).
T ann (stundom skrifvet Tänd) förekommer i flera jämtska och
härjedalska ortnamn af oklar grundbetydelse. Här kan det
tänkas sammanhänga med Tännforsen, liksom andra stafvelsen
rau kan tänkas innehålla samma ord som första stafvelsen i
ranbarg Rännberg, ehuru association mellan dessa namn ej
existerar för folkets språkkänsla. Formerna Tannrannshögen, -hön
äro i alla händelser namnens naturliga riksspråksformer1, och
i väsentligen sådan form ha de af gammalt skrifvits t. ex.
hos Fale Burman (1791) Tanrans Hön och i Sv. Turistförenin-
1 Andra stafvelsens a, egentligen v och därför till
ljudintrycket starkt närmande sig a, torde ortsbefolkningen i dylik ställning
finna naturligast att återgifva med riksspråks-a, ehuru samma ljud
i andra fall, t. ex. i Rännberg, brukar återgifvas med ä. Orsaken
till denna olikhet torde få sökas däri att # i ändelser och
ändelse-liknande stafvelser brukar representera a. I och för sig kan
Ijud-förbindelsen t?n motsvara vare sig riksspråkligt -ann- eller
riksspråk-ligt -ånn-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
