Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYDBERGS DIKT LÄNGTAN.
95
Här må blott lämnas några antydningar om hur stället
torde böra förstås. Man bör till en början påminna sig
vilken roll aftonrodnaden spelar i b&de den svenska och tyska
romantikens fantasiliv och symbolspråk1. För Rydberg var
solnedgångens stund framför andra kontemplationens och
drömmarnas. Den klocka, som i en dikt göres till sinnebild för
allt ideellt liv, sänder ut en "manande ton", som
"när han hunnit jorden, förklingar så ren
i ädla själars längtan och aftonrodnans purpursken",
och hon
"minner dem var kvällstnnd, vid solnedgångens brand,
om fjärran sanningsriken och oupptäckta skönhetslandli.
I Prometeus och Ahasverus får sambandet mellan kvällskyns
brand och människans fantasiliv ett annat uttryck. Människans
frihetslängtan väckes, heter det, av de suckar, som den fjättrade
titanen sänder ut över Elbrus och som sedan smälta samman
"med sorlet av folkens liv och blanda vemod i vindarne och
i himmelens färgspel och mest, när dagen dör, i aftonrodnadens
skenu. En liknande tanke uttalas i Drömliv:
"Det är frihetens hägrande paradishopp
som sin skimrande färgprakt i skyarna strör."
1 Jag erinrar blott om första strofen i Atterboms bekanta
Anderöst:
Om sent ur aftonrodnans slöja,
som randar skogens västra bryn,
en ljusgestalt sin hand ses höja
och vinka dig till gyllne skyn:
förskräcks ej att du skådar mig!
Hur kan din älskling glömma dig!
och Jägarsångens (i Lycksalighetens Ö):
Kvällsol, blänk över
snövit fjärd!
Hjärta, tänk över
drömmens värld!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
