- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Sjunde årgången. 1907 /
240

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

240

RUBEN G*.SON BERG.

2.

Man har i latin och tyska noga undersökt förhållandet
mellan första versfoten i hexametern och första i pentametern.
Det har därvid visat sig, att i latinet föredrogs en daktylisk
början av båda verserna (typ a); sällsyntare var förbindelsen
av en daktylisk hexameter och en spondeiskt börjande
penta-meter (typ b), medan spondeisk hexameter jämte daktylisk
penta-meter (typ c) endast sällan förekom. Goethe och Schiller
däremot föredrogo att låta båda verserna börja med tvåstaviga
fötter (typ d); typ a är hos dem sällsynt. För att få en
jämförelse har jag undersökt Atterbom och Stagnelius. Av
den förre valde jag de båda berömda italienska dikterna
"Byströms Juno" och aAve Maria", sådana de föreligga i
"Samlade skrifter" I, samt "Till Hedborn" och "Till en ung
skaldinna", ur II, och Byron ur III. Den första visade följande antal
av de olika typerna: 13 a, 2 fr, 1 c. Den andra hade 35 a,
12 14 c, 10 d. Detta närmar sig ju långt mera det latinska
bruket än de tyska klassikernas, ehuru den senare dikten intar
en mellanställning. De båda andra dikterna visade 11 a, 2 b,
14 c, 5 d och 52 a, 11 13 c, 3 d1. "Byron" slutligen
hade 40 a, 15 b, 22 c och 8 d. I Stagnelius 20 elegier
överväger också a-typen betydligt. Två smärre stycken ha
endast a, i elva andra äro a-typerna två tredjedelar eller mera
av samtliga distika och endast i ett enda, den 19:e elegin,
är en annan typ (c) numeriskt överlägsen denna. I sin helhet
är proportionen 195 «, 25 67 c, 14 d. Så mycket mera
egendomlig är då Livijns elegi "Kärlekens Hämd" i romanen
"Axel Sigfridson", dess proportion är nämligen: 5 a, 8 fc, 3 c.
11 d, således med den av Goethe älskade övervikten för
tva-stavig ingång av dessa verser. Dess pentametrar visa över
huvud rikedom på tvåstaviga fötter i sin första halva: endast
4 ha typen -J-ww-^w^ 14 ha formen -’-ww 6
— ^ — och 3 den i svenskan annars ytterligt sällsynta

1 I sin ursprungliga form (se Böttiger, "Auroraförbundet") hade
dikten endast hälften sft många a-typer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:16:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1907/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free