Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA. ALEXANDRINER.
21
Det förefaller verkligen, som om det bakom åtminstone en del
av dessa verser skulle legat en medveten strävan att flytta
cesurerna till inkongruenta platser, att skapa en sorts
dramatisk vers av mindre stel struktur. Jag citerar ett parti av
Thildas tal till Asmun i sjätte scenen av andra akten:
1 Min far, intill sitt bröst han Thildas bröst skall trycka,
2 Och känna på dess slag, om hon är värd hans hand.
3 Förlåt, Försyn, den hämd, som ur mitt hjerta ropat!
4 Och ni, min far, förlåt den orätt jag er gjort,
5 De förebråelser, hvarmed jag öfverhopat
6 En far, hvars hjertelag jag bättre känna bort.
I 1 faller den stora pausen efter "far"; tungt betonade
sitt bröst och Thildas bröst, som utgöra höjdpunkterna i raden.
2 är rationell. 3 har stora pauser efter de första orden, men
bara en mindre efter "hämd"; 4 har stor paus efter "far";
5 har knappast någon stark cesur och binds genom
överkliv-ningen nära ihop med 6, vars egentliga paus är efter "far".
Emellan sådana, nästan naturligt dramatiska, stycken, där en
skansion är omöjlig, har Leopold naturligtvis också flera
kupletter, och till och med sådana av en oerhört sträng
parallellism, men då ofta satta i en verkningsfull tillspetsning:
Asmun: Hvad törs han lofva sig af mig och mitt försvar?
Sigurd: Allt hvad han af en vän, en hjälte och en like
Kan vänta för sig sjelf, för„ Yngve, för sitt rike.
I andra fall möter man en tredelning av alexandrinen, som
fullkomligt tar bort karaktären av parallellism. Asmuns vers:
Jag dig förstår: /jag ser din makt,/jag ser vår fara
eller Thüdas:
Se henne dö; / men dö dig värdig — / en hjeltinna
är ju fullkomligt irrationell. Men sistnämnda vers följes av
tre, alla rationella och parallella:
Fördömlig i sitt fel, / försonad af sitt slut,
Och rys af lika skräck, / och lika tårar gjut,
Att henne brottslig se, / och att dig hämnad finna.
Thildas utrop:
Befall mig dö: / — men låt inin skugga njuta ro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
