- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Åttonde årgången. 1908 /
24

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24

KUBEN G-.SON BERG.

och som i lika hög grad känneteckna dessa verser —
bidragande naturligtvis att ge de vanliga alexandrinerna prägeln
av att vara uppdelade i idel leder av tv& och tv& och två.

Även Tegnér har uttalat sig om alexandrinen och dess
poetiska lämplighet med orden: "Dess rätta plats är i den
resonerande och gnomiska poesien, der den med sitt enformiga
eftertryck ofta gör god verkan". Det är tydligt, att han här
tänker på just den cesurkluvna rationella typ, som med den
germanska andens återuppvaknande i nyromantiken sjöng på
sin sista vers. Till jämförelse och motsats vill jag anföra ett
citat från Almquist. När Richard Furumo slutat "Ninon de
Lenclos", uppstår det diskussion på Jaktslottet om det
upplästa stycket. Hovmarskalken kallar alexandrinen denna
förkastliga vers. Julianus andrager till den bortgångne Richard
Furumos försvar: "Alexandrinen? den är, som man vet, en
föraktlig vers. Isynnerhet då den brukas för epopeer, är den
genom sin tomma pomp och enformighet mera löjlig än som
det episka lifvet anstår. Men i ett visst slags komik ser det
nästan ut, som om alexandrinen föddes med ämnet"1.

Innan jag övergår till några sena försök med
alexandriner, vill jag omnämna ett försök under senare hälften av
1700-talet att bryta slentrianen i fråga om alexandrinversen.
Det var Gustaf Regnér, som i "Samlaren" för 1774
offent-liggjorde en dikt, "Min Enslighet", på orimmade alexandriner.
Jag nöjer mig med att anföra den förstra strofen:

Ack! ljufwa Enslighet, sà finner jag dig åter!

Från bullret och till dig, hwad söt den wäxling är!

Mit hjerta är för fullt, at icke nu förklara,

Hwad jag så länge känt, hur högt jag läskar dig.

1 För säkerhets skull påpekar jag, att Goethe egentligen endast
för komisk effekt nyttjade alexandrinen, t. d. i fjerde akten av Fausts
andra del. Jämför även Rydqvists uttalande ovan på sidan 2!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:16:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1908/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free