Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA ALEXANDRINER.
29
Flyg, höstens biltoge, sök våren och ditt näste
i grönska som ej dör!
På sätt och vis förtjäna översättningarna nu större
uppmärksamhet än de alltjämt fåtaliga originalerna på alexandriner. Det
är sådana redan kvantitativt betydande alster som Klintbergs
tolkning av Moliéres "Le misanthrope", Hagbergs av Racines
"Phèdre" och Molanders av Rostands "Cyrano de Bergerac".
Tillfälligheten är det väl knappast, som vållat, att de båda
förstnämnda, som översatt klassiska dramer, i sin behandling av
alexandriner livligt återkalla i minnet våra 1700-talspoeter,
medan däremot Molander, som fritt översatt ett modernt
skådespel, lyckats få en ganska nymodig klang och merendels
mycken ledighet i sin vers.
I deklamationens tjänst har Molander först och främst
gjort överklivningarna många och djärva. För replikernas
sammanhang har han uppoffrat versernas integritet, men
därigenom naturligtvis vunnit bestämda brytningar med cesurens
stelhet. Karakteristisk är denna de (ruiches replik i fjärde
akten:
Ni vet det...? När i går jag under stridens lopp
caracolerade och samlade min tropp
till storm mot "fienden — till storm för tredje gången! —
jag kom för långt framför, var nära att bli fången
och skjuten, då det föll mig in att kasta af
mitt skärp, som sade, att jag fransman var och gaf
min officersgrad an. Det har ibland sitt värde
att finna sig — hvad sägs?
Enstaka står däremot en fjortonstavig kuplett med trestaviga rim:
Han ärnar ge Roxane ... tar nog tillbaka senare!...
åt en herr de Valvert, vicomte och mjuka tjänare.
De gammaltypiska raderna förekomma ytterst sällan, så, att
de verka som en momentan tillspetsning:
italienska kragar,
med spetsar, tofsar, bjäfs, som fladdra för hvar vind,
förvekliga er hals, förkvinnliga er kind;
att, med klingan sänkt uti mitt hjärta — sjunga
och möta dödens udd med udden af min tunga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
