Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BOK OM STILBEGREPPET.
95
icke torde vunnit något synnerligen vidsträckt erkännande.
Medan Croce förfäktat, att var och en, som talar eller skriver,
själv skapar sitt språk, och icke vill erkänna n&got i språket
som konvention, visar Porena, att blott vad han kallar stil
framgår ur personligt initiativ ("attività individuale"), och att
språket är ett färdigt liggande material, som författaren eller
den talande passivt upptager. Han tar även upp spörsmålet,
om icke varje element av det som nu är språk, konvention,
en gång uppkommit genom en enskild persons åtgörande. Och
den frågan besvarar han liksom Yossler med ja, blott med
det tillägget, att månget språkligt faktum vilar på en hel
serie åtgöranden av enskilda. Men han tar avstånd från
Vosslers överdrivna sats, att varje språklig företeelse för att
kunna förklaras måste föras tillbaka på ett fritt stilistiskt
initiativ. Jämte det han visar, att de fonetiska förändringarna
kunna bero på uttalsfel och alltså ha rent fysiska orsaker,
gör han den fyndiga anmärkningen, att enligt den nämnda
Vosslerska satsen de perioder i språkens liv, då de förändras
snabbast och mest, skulle tyda på stor andlig livaktighet. Men
nu visar språkhistorien och erfarenheten, att en dylik snabb
utveckling beror på andlig tröghet, råhet och barbari.
Barbarspråken förändras vida snabbare än kulturspråken!
Man måste alltså erkänna, att den stora massan av ord
delvis fått sin nuvarande form genom förändringar, som icke
varit av stilistisk art. Men vi kunna också i många fall
påvisa, att vad som nu är ett språkligt förhållande i sitt ursprung
varit ett stilistiskt. Många ord ha medvetet skapats genom
en stilistisk akt. Och då man av språkligt givna element
skapar ett sammansatt ord, föreligger personligt initiativ. Varje
metaforisk betydelse har äfvenledes stilistiskt ursprung, så
ock varje omskrivning. Men en dylik bildning blir icke
genast språk. Den som tar upp nybildningen närmast efter dess
skapelse har ännu en känsla av hur den tillkommit och liksom
bildar den ånyo inom sig: den har för honom ännu
stilkaraktär. Så är icke förhållandet med de ord och betydelser, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
