Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN ALLITTERERANDE-ÀSSONERANDE DIKTNINGEN. 107
Du, som på en gång utom, inom,
ofvan, nedan och kring oss dig breder,
lof ske Dig uti åldrar evigt,
En med sanning, i tre förgrerøad.
Slutligen ett prov på översättningen av Eiriksdrdpa:
Yenders förödare näpser hvar niding,
hans nit mot vi/ringars illdåd ej sviker;
tjuf vars händer tengeln afhögg,
träget mot broset straff han mått&t.
Aldrig förnam du, att Erik ville
öfv a våld vid domars prö/ning.
Segervinnaren frälsning funnit,
följande ifrig Guds lag i lifvet.
Här har översättaren, i motsats mot i Lilja, stundom
använt upptakt, oaktat det originala versmåttet ej medgiver
sådan. Härom gäller vad som nyss sades, att med god vilja
översättaren ej sällan kunnat undvika den metriskt störande
upptakten. Så kunde ju i andra versraden ovan ha satts:
nitet mot vikingars illdåd ej sviker.
I en annan strof kunde i st. f.
den segervane; brottslingars bane
ha satts:
segervan han, brottslingars bane.
På ett annat ställe kunde i st. f.
med ära vill budlungen lifvet bära
ha satts:
ärofullt budlungen lifvet vill bära.
I en halvstrof, där ej mindre än tre av de fyra
verserna börja med upptakt, kunde åtminstone en sådan ha
undvikits.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
