- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Åttonde årgången. 1908 /
248

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

248

H. CELANDER.

alls förstås eller missförstås. Otvetydiga exempel på en
sådan fara giva lånord som spaltning, stola, sans (= sinne för).
gå överstyr och många fler.

Denna risk är ju dock tämligen avlägsen vid sådana
nyheter, som ansluta sig till ordstammar, vilka redan förut
äro levande i svenskt språk: uppgör i st. f. sv. uppgörelse,
spiror (jfr sv. verbet spira) — sv. brodd, strök — sv. stråk
o. s. v.

Även i dessa fall måste man dock — där ett i svenskt
språk hävdvunnet ord och ett nu från danskan inlånat
konkurrera med varandra såsom uttryck för (vad som i strängare
mening kan betecknas som) ett och samma
betydelseinnehåll — apriori hålla på det svenska ordets företrädesrätt.
Om man också vill bortse från pietets synpunkten — den
språkliga traditionen borde ju annars kunna göra anspråk på
vår respekt lika väl som varje annan livskraftig yttring av
den nationella kulturen — så torde det svenska ordet i
regeln vara att föredraga även ur rent praktisk
språksynpunkt. Emedan de svenska orden hos en svensk läsare äro
invanda såsom uttryck för ett visst betydelseinnehåll, förmå
de att snabbare och med mindre möda för den
mottagande hos honom aktualisera detta, än det nya ordet
kan göra.

Den hävdvunna formens välde över sinnet är t. o. in.
så stort, att när en annan, en ovan form kommer i stället
för den väntade — t. ex. febrilsk i st. f. febril, enerätt för
ensamrätt — så "stöter" detta vårt öga eller öra (så som
"gammalstafvåren" finner "pystavningen" stötande).
Åtminstone i det vardagliga språklivet — när man färdas på
normalprosans allmänna landsväg — har man avgjort mindre
sinne för "nyhetens behag" än för dess obehag. Man
fordrar där, för att man skall förlåta avvikelsen från det
hävdvunna, att den formella nyheten skall styrka sin rätt till en
egen existens, därigenom att den också har något nytt, nå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:16:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1908/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free