- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Tionde årgången. 1910 /
134

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ax kl kock.

orden på -tus {velutus, juvc*titus osv.) efter part. på -tus
(serfip-tus. ama-tus osv.), liksom unive*rsus efter part. ve2rsus. etc."

’■i’

Efter meddelandet av dessa väsentligen faktiska regler,
vilka dock — såsom nämnts — icke göra anspråk på att
vara uttömmande, tillfogar jag nu några ord till förklaring
av braket av akc. 1 och akc. 2 i latin.

Det kan vid första ögonkastet förefalla överraskande, att
en massa latinska ord såsom 1. pl. pres. ama2mus, 2. pl. atna
tis. gen. pl. bono2rutti, boturrum, gen. sg. CicerohiiSy virtuHis,
clcme-ntis etc. etc. med levissimus på första och fortis p& andra
stavelsen använda akc. 2, ehuru svenska ord sådana som
försöka, betala, lekamen etc. etc. med levissimus på första och
fortis på andra stavelsen bruka (uteslutande eller
företrädesvis) akc. 1.

Vidaro frågar man: huru kommer det sig, att gen. bovis
(till bos) kan hava akc. 2, men dat. pl. novis till novns har
blott akc. 1? Och varpå beror det, att gen. sg. patris (till pater)
har akc. 1, men gen. sg. regis (till rex) kan hava akc. 2?
Eller huru skall man förklara, att nom. sg. valetudo,
multi-tudo, hostilis etc. med fortis på penultima använda akc. 1.
under det att tvärtom gen. sg. sermonis (till sermo), ætatis
(till ætas) etc., likaledes med fortis på penultima, bruka akc. 2?

Det är tydligt, att de faktorer, som oftast varit
bestämmande för bruket av de två akcentueringssätten i svenskan,
icke räcka till för att förklara don svenska akcentueringen av
latinet.

Det är emellertid vid närmare betraktande icke heller
underligt, att till god del andra faktorer varit bestämmande
vid den svenska akcentueringen av latin, än fallet är vid
akcentueringen av svenska.

Man har nämligen att beakta de väsentligen olika sätt,
varpå de två språken svenska och latin inhämtas.

Svenskan inläres under de allra första levnadsåren och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:17:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1910/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free