Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SVENSKA AKCENTUERINGEN AV LATIN.
187
vilken akcentform lärjungen använde, blott den stavelse, som
skulle ha det största trycket, ocksä fick det.
Utgår man alltså därifrån, att användningen av akuten i
latinska ord som amo, amor, servus, bonus o. s. v. är att
jämföra med bruket av akut vid uttalet av levande främmande
språk, vilket man väl måste göra, om man överhuvud vill
förklara den, måste man, så vitt jag förstår, tänka sig dess
"insmygande" i uttalet av tvåstaviga latinska ord ha tillgått
ungefärligen så. Antingen är akuten — frånsett ord som
äger, niger, nömen o. d., vilka ju mycket väl kunnat få sin
akut genom inflytande från svenska ord som åker, tiger,
ramen o. d. — i lärarens uttal en följd av hans teoretiska
studier och har från hans uttal utan något som helst
användande av färla eller tillrättavisningar inkommit också i
lärjungarnas uttal, i vilket fall akutens ålder i sådana ord som
amo, amor o. s. v. vid vår latinundervisning knappast når
upp till hundra år. Att genom teoretiska studier komma fram
till användningen av akut akcent i ord, som enligt svenska
akcentlagar skulle ha grav, förutsätter nämligen kännedom om
skillnaden mellan akut och grav, och denna skillnad har ju
icke varit känd mer än 100 år ungefär. Eller också har den
för sin tillvaro i dylika ord att tacka akcentueringen i
andra levande främmande språk, t. ex. tyskan.
Utvecklingsgången skulle väl då vara antingen den, att den i t. ex.
tyskan ensamt brukliga och av svensken genom personligt
umgänge med tyskar inlärda akuta akcenten av honom begagnades
också vid uttalet av latin — såsom varande ett främmande
språk — eller den, att t. ex. den tyska akcentueringen av
latinet genom tyskars inflytande inkom i den svenska
latinundervisningen även i fall, där den svenska akcentueringen var
olik den tyska. I så fall skulle akuten i åmo, dmor9 se’rvusf
sermo, äqua, stélla o. s. v. kunna ha rätt gamla anor.
I tvåstaviga ord, för att tills vidare stanna vid dem,
förekommer emellertid också ymnigt grav akcent. Hur skall
då den förklaras? Ja, en mängd ord har naturligtvis
ak-centuerats i likhet med flertalet tvåstaviga svenska, som ju
ha grav. För många ord och ordformer räcker emellertid
den förklaringen näppeligen till; så knappast för sådana former
med alternativ gravis som: àmas, ärnat, . . amant; patris,
lac-tis, böviSy règis, lègis. Till användandet av gravis i sådana
former ligger enligt min mening förklaringen gömd i prof.
Kocks ord, a. st. sid. 135: "Vidare har man att beakta, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
